Fotograf Dan Crona

Ibland så undrar jag – vem är jag, hur hamnade jag här egentligen? Jag menar där jag befinner mig i mitt liv just nu. Här sitter jag på min kammare och dristar mig till att unna mig lyxen att tänka tillbaka på en tid som visserligen är för ett tag sedan men ändå inte så hemskt länge sedan egentligen.

Häromkvällen i bilen på vägen hem kom jag att tänka på mina morföräldrar, Karl och Margit. Tillsammans fostrade de tio barn och de hade en trädgård. Jag fick växa upp i deras trädgård som ett slags bonus barn. I och för sig tror jag inte att de alltid upplevde det som en bonus att ha mig där då jag var ett ganska livligt barn har jag får återberättat, och de hade i stort sett blivit av med sina egna ”ongar” alldeles nyligen och förmodligen längtat en del efter att få odla sin trädgård ifred så här när ålderdomen kom.

Men ödet tog mig dit i alla fall och tur var väl det – för mig.

Till vänster utanför bilden fanns en gång ett stort körsbärsträd där kunde man sitta och käka körsbär hur länge som helst och betrakta livet nedanför. En katt gick omkring, morfar puttrade runt med sin gräsklippare och mormor höll på med trädgårdslanden. En av morfars egentillverkade väderkvarnar snurrade lojt sin kvarnvingar i sommarbrisen och fontänens vatten porlade i den lilla dammen som faktiskt beboddes av både kräftor och guldfisk. och när det var dags för mat ropade alltid mormor alla sina söners namn innan hennes minne kom fram till mitt.