Minns ni när ni var små och lekte någonstans i er värld av händelser. Då när saker bara dök upp och var spännande?
En nedförsbacke och nylagd asfalt – benen började förstå lite trögt att nu bär det nedför men alldeles strax trummade de på rätt bra innan backen planade ut därnere någonstans. Lite så är det faktiskt med det mesta om man tänker efter..
Jag hörde att när man knyter en orientalisk matta så knyter man in en imperfekt liten bit i konstverket eftersom det bara är gud som är perfekt. Jag tycker om den ödmjuka inställningen till livet och till det man gör.
Jag minns ärligt talat inte när jag tog de bilderna – vet bara att det är kundjobb..



