Jaha du söte tid vilken resa man går igenom egentligen. Jag försöker att anpassa mig till situationen jag har hamnat i och jag är så glad och tacksam för vården jag får hemma. Visst saknar jag att kunna fika med mina kompisar och att bara åka hem till mina barn. Men det kommer när jag blir frisk. Fick veta att jag var nära att dö på grund av blodförgiftning när de hade öppnat min skalle men det gör mig så tacksam att jag inte gjorde det. Jag håller på med ett bildprojekt hemma i alla fall och det kommer att hjälpa mig att bli stark igen.
Sköt om er…