Jag försöker hela tiden, jag lovar!

Hur ska man göra med sitt liv, sig själv, relationer, framtidsfunderingarna? Jag är fullt medveten om att vi alla har de tankarna mellan varven. Men jag har kommit i en fas nu där jag ställer mig själv de här frågorna i stort sett varenda dag.

Är inne på mitt andra år nu där resultaten av ingreppen av att göra mig frisk påverkar mig. Min förmåga att liksom göra vardagsbestyr utan att de är i vägen för hur jag ska orka med dom är ett hinder rent mentalt och kroppsligt, jag lovar att det är så. Att ta mig fram för att hämta en gräsklippare, röjare – att köra dom för att ta en kopp kaffe mitt i själva händelsen, tar så lång tid jämfört med bara för ett par år sedan. Jovisst, jag är medålders eller mera beroende av hur man räknar och ser den biten, men jag är inte van av att vara halvblind, trött i huvudet alls liksom.

I går hade jag negative tankar om den här grejen, processen, liksom avsluta eländet. Tanken försvinner lika snabbt som den dyker upp för jag är inte en sådan personlighet, har aldrig varit. Men tankarna har dykt upp mycket ofta för att försvinna snabbt som ögat. Ett mentalt beteende jag är besviken på, dess närvaro gör mig rädd och orolig lika väl.

Följ din väg du valt en gång…

Ja, man väljer sin väg och vet att det kostar något. Var en gång som flickan på bilden men tog mig förbi den känslan.

Allt som jag gör, kommer att göra och vill göra finns kvar.

3 svar »

  1. Vad ska man skriva? Att bara klicka på ”Gilla” känns inte bra alls. Det du skriver berör så starkt att jag tappar orden. Kom att tänka på en låt som jag ofta nynnar på för mig själv och undrar varför. Gissar att du känner igen den.

    ”Somliga säger vi lever i evighet, fast…. är det sannaste som dom vet, andra säger lyckan finns i ett ögonblick, fast de aldrig hann ifatt de dom fick….”
    – Cornelis Vreeswijk

    Gillad av 1 person

    • Engagemang, inlevelse, förståelse, värmen man känner av dina funderingar. Att använda Cornelis ord känns som en väg man känner igen. Tack snälla, tack så jättemycket! 🙂

      Gilla