Visuell, emotionell visdom, lite som Pellerins Margarinfabrik.

Det är ”nermörkat” ute runtomkring oss överallt faktiskt. Men jo, det finns faktiskt anledningar till glädje över vardagens alla frågeställningar också så klart.
Tågresor har blivit ett sätt för mig att ta mig hit eller dit.
Pellerins Margarinfabrik passerade jag till exempel i oktober på väg till min väl unnade egna fotoutbildning. Namnvalet kändes intressant så det blev till att kolla upp det senare. Och vilken berättelse om framgång för den firman det blev.
Vi åkte under brospann och vi mötte andra tåg vid begravningsplats, men vadå, då!?
Tänker på en text i dagens DN om hur man uppfattar tiden som ung och gammal, en dag kunde kännas som en hel vecka med allt som man hann med, som äldre passerar dagarna ungefär som en blixt över klar himmel.

Nåväl, igår köpte vi efter två månader en ny teve igen på Elgiganten i Strängnäs. Och det ska bli skönt att vi två, ja, inklusive katterna som nu kommer att kunna befinna sig i sängsoffan med Nicole under timmarna som vi kan kommentera och upptäcka olika händelser tillsammans igen äntligen. Trodde väl aldrig att jag skulle tycka att ”Black Friday” skulle vara bra men den här gången tyckte jag nog det. Frågade flickan och de två killarna i kassan om jag fick ta en bild? – absolut sa flickan och de två pojkarna försvann iväg ut ur bild ut i periferin någonstans, typiskt, påminner om min tid som skolfotograf…