Vägkrogar som var stora är nedlagda, kocken som arbetar i en är ensam- arg och orolig för framtiden. Men det finns andra sidor som man fick uppleva under studenten i Helsingborg, ett stort hopp om framtiden så klart. Folk var ensamma och hade sällskap samtidigt- det är liksom fint och bra att får uppleva ändå på något oförklarligt sätt. För mig är samhället förändrat…
Jag har saknat Helsingborg. Själen fick mycket påfyllt under tiden som jag formades till nyfiken. Min vän Stefan bor där – honom jag tog min första riktiga bild-resa till Polen med 1989. Idag har han en stor familj så det var nog minst 25 år sedan vi träffades.
-Tjänare kompis! jag ska ned på kurs till Helsingborg, ska du hänga med? Efter många försök att åka till min gamle vän så öppnar sig en möjlighet tack vare min nya vän.
Hemikring, där jag är uppväxt. Jag hade inte råd att gå på sommarkvällarnas spelningar på bastionen. Brukade åka ut till Sturkö ifall det inte blåste och lyssna på Björn Afzelius när han spelade på bastionen medan jag fiskade…
Men det finns annat som är viktigt att leva för något som är som stjärnorna som vindarna, du är det finaste jag vet…
Som barn letade man stubintråd i olika färger, rött, grönt, blått och gult. Man hörde hur det sprängdes längre bort där de byggde nya bostadsområden. Man virade in stubintråden runt … Fortsätt läsa Folkhemmet…
Vi träffades på en gata för en rätt många år sedan nu. Lite nervöst frågade jag om jag fick ta en bild. För min personliga del var detta en milstolpe … Fortsätt läsa Den unge trummisen…
Min själsfrände hade en kontakt med en person som arbetade på det fria Galleriet Kvarnen i Helsingborg. Han berättade att det var lugnt, kommer vi hem med bilder som håller från Polen 1989 så får vi ställa ut där- på samma ställe som legenden Ralph Nykvist…
Det finns vägar man kan gå och ”kofoten” som bröt upp dörren till vägen in i bildberättandets konst höll Ralph Nykvist i och hans bok I Sverige tog tag i min kompass liksom och ni som håller på vet hur svårt det är att hålla sig till innehållet, men ibland är det skitenkelt utan att man förstår hur man gjorde.
Jag jagar fortfarande bilder efter 38 år och i livets motgångar upplever jag fotograferandet som en viktig tillflyktsort.
Tack Ralph Nykvist, tack för att du öppnade den här världens vägar för mig och stort tack för att du kom till vår utställning och berömde våra fotografier från Polen 1989…
Påsken är en trevlig högtid, men jag förstår mig inte riktigt på uppståndelsen…
Det var ju där allt började minns jag nu. En Konica POP i benfickan på militärbyxorna. Sen lägga filmrullarna på brevlådan och att se fram mot att får se bilderna … Fortsätt läsa Lumpen I11 Växjö…
Det bankar på dörren nedanför trappan – vem är det ropar jag när jag sitter med min kaffekopp?
— Det är jag, ”P” jag ska fylla på dina mediciner!
När man blivit av med körkortet på grund av blindhet så känns detta ändå väldigt befriande och han är väldigt trevlig så det fyllde på med den energi som jag saknar om dagarna.
Jag ringer min gamle vän och kollega Mats Ottosson som jag jobbade ihop med för många år sen nu. Det var en utvecklande tid och jag saknar den ibland – ni vet sådant som händer en när man liksom kommer vidare i sin kreativitet. Hur som helst är boken Sveriges Sötvattensfiskar som han har gjort tillsammans med Fotografen Jörgen Wiklund en fin och intressant bok för en gammal sportfiskare…
Fotograf Dan Crona 