Många har klämdag i morgon – och nej det är inte internationella skoförsäljardagen av för små skor – utan helt enkelt dagen efter det att Kristus har flugit eller något sådant 😉

Nåväl jag kollade in skafferiet (bildarkivet) idag och började pilla lite på några bilder ifrån Mentonresan tidigare i våras och tycker att jag lyckats skruva till bilderna så att jag nog ska köra det manéret på resten av materialet.

Ha nu ett par bästa dagar gott folk – i morgon får jag fint besök både från Norge och Sydöstra delen av vårt konungarike!

Italien därborta i horisonten

Strandpromenaden

Strandhund

Här bor någon

Okänd utsikt

Jag vet inte hur många gånger som jag längtat efter den här dagen under alla mina promenader i kyla, regn och blåst. T-shirt och shorts dagen är här och om gud vill behöver jag inte kränga på byxorna igen förrän i Oktober.

”MENS AGITAT MOLEM – så står det på en minnesplakett över Hjalmar Branting.
I sanning det riktigta mottot över hans liv och verk. Vad var den svenska arbetarklassen i början av 80-talet? (1880)

Intet.

Svag och föraktad, undertryckt och efterbliven, ej blott politiskt- socialt rättslös men också levande i andlig träldom: när förtvivlan någon gång tvang den ut i strejk, så livade den sitt mod  med att sjunga psalmer och sända upp böner till Abrahams gud.

Vad var denna klass, när Hjalmar Branting efter en mer än fyrtioårig verksamhet som dess ledare lade sina ögon till ro?  Allt, det vore för mycket sagt, men på väg att bli det: stark och fruktad politiskt fullmyndig, andligt frigjord, beredande sig att taga samhällets faktiska ledning i sina händer.
Anden som kommit massorna att vakna och satt dem i rörelse, givit dem tro , vilja och kunskap, visat dem mål och medel i deras kamp för frihet och rätt, var Hjalmar Branting.

Naturligtvis vore det ohistoriskt och osocialistiskt att betrakta arbetarrörelsen eller socialdemokratin som resultatet av en enskild mans verksamhet, vore han än så stor.

Han var dess arkitekt.”

Så inleds den första boken i Hjalmar Brantings samlade tal och skrifter. Idag var det en vacker dag och jag rös till lite grand när de vecklade ut fanorna i förmiddags – liksom som om jag förnam lite av historierna kring hur dessa fanor vecklats ut genom tiden.

Det handlar fortfarande om vår frihet och om respekt för gamla och unga, oavsett var man kommer ifrån eller var man är född.

Jag gick alltid med förr

Flaggor åt alla

Vilka Plakat ska vi ta i år?

Någon berättade om Palme

Årets 1:a Maj talare i Gnesta, Sara Karlsson

Jarbells i Björnlunda levde upp till ryktet om sina mäktiga fyrverkerier under valborg.Någon läste ett par väl valda ord och jag gick med i Björnlunda mans-kör, tro det eller inte. Har saknat musiken i flera år nu och jag har hört att man bli lyckligare genom att sjunga. Ska bli spännande.

Elden

Jack

En maskros gav sig tillkänna

Rofyllt

Gunnar och ElsBritt

Reflektion

Den låg kvar idag också – den ensamma krokodilen vid avlasjön. Vitsippor och gullvivor drack sol hukande aprilvindarnas allra sista kyla – förhoppningsvis.

Hoppas att alla får en bra valborg.

Att det var den sista gången som jag badade i poolen på Scandic hotell i Skärholmen tillsammans med mina barn – då tio respektive tolv år gamla eller att det skulle passera elva år innan jag var där igen. Deras mor och jag hade just gift oss i Storkyrkan i Stockholm och vi sov över på hotellet eftersom vi skulle åka utomlands och fira min 40-årsdag och smälla två flugor på samma gång så att säga. Jag  har åkt förbi hundratals gånger sedan dess i mitt jobb och idag hade vi uppstartskurs med Kungsfoto där – självklart dök minnena upp.

Cirkeln känns sluten liksom, nytt liv möter det gamla.

På hemvägen stannade jag till på Konsum i Mariefred – ett par killar byggde en ny uteservering utanför sin pizzeria.

Kursdagen var perfekt och givande och det var roligt att få träffa sina kollegor under några timmar.

Så fick man slå upp sina ljusblå idag också och jag upptäckte också en helt ny inställning till vad som är grönsaker i affären! 😉

Det var ett makalöst landskap som visades upp idag på bästa sändningstid.

Nicole

Det var ett tag sedan april var så mycket april – vädermässigt menar jag.

Vi släpade vaggor hela dagen (såna som båtarna står på under vintern) i väntan på vår tur att sjösätta gamla Peggy. När det är klart är det dags för påmastning och segling till sommarhamnen. En hel dag i trevligt sällskap och lite hederligt kroppsarbete.

Dagen avslutades med en god Pad Thai på den bästa restaurangen för sån mat i Björkhagen innan bilresan hem till ett snöslaskigt råkallt Sörmland.

Båtgrannarna

Imponerande teknik

Jack

Kaffe är viktigt

Helt klart

är det så

Ny flakmoppe

Sista putsningen

I sitt anletes svett

Vaggkärra

Jag ska bara…

”Många söker sin lycka som de söker sin hatt, vilken de bär på huvudet”
Leopardi

Jag hörde rykten på bygden om en krokodil som skulle ligga på stranden längs promenadstråket kring avlasjön och fann det för gott att själv ta reda på sanningshalten i alla rykten. Den som söker han finner heter det ju.

Annars var det en väldigt blåsig eftermiddag i april och vissa stunder påminde vädret mera om hösten än om tidig vår.

Det gamla vindkraftverket fascinerar fortfarande och mitt högra knä mår superbra av alla dagliga promenader som jag tar mig ut på sedan oktober förra året.

Just nu håller jag som bäst på med att planera upp och att utföra underhåll av bilar och kamerautrustning, blixtar och stativ. Utöver det pockar mina demoner på att jag ska skapa någonting. Sakta men säkert har det vuxit fram – det som nu ska värkas fram i bildväg.

Jag minns när jag var yngre när jag liksom inte fattade vad som var i görningen när den här känslan infann sig – ni vet, som den första medelålderskrisen. Någonting inom en skriker och vill ut. Men man vet inte vad eller hur man ska lösa det hela.

Numera ser jag det som den där plastkassen med gamla grejor i vilken man slänger in i något hörn och tänker att den får jag ta tag i sen. Sortera, slänga och ordna upp. Vis av erfarenheter blir jag mer och mer redo och i dagsläget omfamnar jag känslorna och vet att det betyder utveckling och det är otroligt spännande. Nåväl nog om detta för det är helt normalt och tråkar förmodligen ut den eventuella läsaren av mina sidor.

Roland är bilmekaniker av den gamla skolan som hellre lagar än förkastar och många gånger har han räddat mig i min vardag som fotograf.

Roger är en vän och mentor, diskussionspartner, ut-rätare av frågetecken och är ett av mina favoritmotiv. Båda två fyller en viktig funktion.

Jaha, vad är det nu?

Roland

You can think this way!

Roger