Det finns en resa i oss alla.Den tar oss till landet Bakåt-Framåt.Det är liksom meningen.
Kategori: Fotografi
Igår kväll såg jag en bild tagen på en vanlig garageuppfart..
Och på en gång åkte jag rutschkana tillbaks i tiden under några evighetssekunder. Jag mindes en sådan där vårkväll när värmen precis återvänt och man kunde vara ute längre och … Fortsätt läsa Igår kväll såg jag en bild tagen på en vanlig garageuppfart..
Det som händer i mellanrummen..
Andetaget som du tar precis innan du dyker i vattnet – jag tror att man kan likna det jag pratar om så. Att befinna sig i det berömda nuet, mitt … Fortsätt läsa Det som händer i mellanrummen..
Andra andningen..
Man brukar väl säga så när man är ute och springer, hur som helst, den här viloperioden över jul och nyår har nog aldrig gått så snabbt – åtminstone inte … Fortsätt läsa Andra andningen..
En stund på jorden..
Vissa dagar är man alltid på väg någonannastans: visst, vissa göranden och låtanden vill man klara av snabbt: typ tvätta bilen, slänga soporna o.s.v Jag tycker att det är en … Fortsätt läsa En stund på jorden..
Från ett inre barn
Kompisarna kallade mig ibland för Ior från Nalle Puh´s sköna berättelser när vi växte upp – vad visste väl mina kompisar om hur jag hade det hemma?
Jag tänker på det ofta när jag är ute och fotograferar tusentals barn under min säsong när de är jobbiga – jag vet inte hur de har det hemma.
Och handen på hjärtat så är det väl så lite överlag i samhället, vi vet inte hur andra har det hemma.
Jag undrar hur Annie Lööf hade det hemma som barn egentligen? Skrek hon i affären när hon inte fick godis?
Satt Jimmy Åkesson under trappan i portuppgången och lekte för sig själv medan de stora grabbarna körde moppe utanför och putsade med autosol?
Tvingades Ulf Kristersson att ständigt hävda sig under höjdhoppstävlingarna på gympan och var Ebba bra på kast med liten boll?
Man vet aldrig – men det är billigt att vrida på huvudet och för en stund försöka se saker ur ett annat perspektiv än sitt eget, det är inte jobbigt jag lovar.
Igår blev jag omhänder-uppbokad av min fru..
Jag säger bara: John Sargent!
Igår var det en överraskningarna dag för min del. Min fru bokade upp det här datumet för flera månader sedan med en enda mening – den 11-12 bokar du inte in något i din kalender. Tonfallet var av sådan art att det inte lämnades utrymme för minsta lilla invändning.
Så: dagen kom och jag visste inte ett dugg om vad som var i görningen. Det började med ett besök på operabaren och inmundigande av kammusslor.
Efter denna upplevelse promenerade vi över till nyöppnade Nationalmuseum och fann vägen till John Sargent´s fantastiska bilder högst upp i huset – vi fick också uppleva fräcka kulturtanter som försökte få bort oss från våra sittplatser i kafeterian, men det är en annan historia men jag tycker nog att ibland är folk som arslet.
John Sargent bemästrar porträttmåleri och inte bara det, landskap, gatufotoliknande måleri och krig. Hans bilder har samma känsla vad han än målade för någonting, helt otroligt skicklig. Han och Anders Zorn var världsledande i sitt konstnärskap i alla fall. Gå och se.
Sen bar det av till Wasahof och mera musslor: grädd och champagne-kokta, gott som fan, kan ni tro.
Två bra bilder på en dag
Det är nästan så att man skulle köpa sig en triss – fick till två bra bilder under en och samma dag. Vi håller på med ett resten av våra … Fortsätt läsa Två bra bilder på en dag
Fragment av min tid..
Alla ser vi olika saker – uppfattar olika saker, lever i olika verkligheter parallellt med varandra – samtidigt. Vi är också sociala varelser och behöver varandra för att känna oss … Fortsätt läsa Fragment av min tid..
Livet genom döden och ondskan..
För andra gången på kort tid åkte jag in till Kulturhuset i Stockholm för att titta på fotoutställningar, men först lite kaffe och en vegobulle på vete – kattens filial på centralen.
Den första utställningen som stod på agendan var ”Witnesses” och det är porträtt av överlevande från förintelsen. Porträtten alla tagna av fotografen Mikael Jansson är otroligt bra och anslagstonen i hantverket kunde inte vara mera precist och balanserar perfekt mellan imperfektion och klockrent snyggt hantverk och förstärker känslan av hantering med kärlek och värme från de avporträtterade, åtminstone är det så för mig.
Jag var i Auschwitz 1989 och känner samma sorg och drabbades av samma känsla av ofattbar ondska som jag gjorde den gången jag steg innanför den ökända fruktade skylten vilken hänger ovanför lägrets ingång.
Sen blev det Robert Doisneau för andra gången och det behövdes lite bilder från ett Paris efter kriget och framåt för att få en på rätt köl igen. Jag tycker om hans tysta icke krävande bilder som lämnar mycket åt fantasin och åt eftertanken.
Självklart blev det lite knäppande också – det var ju fars dag.
Träffade en annan gatufotograf
In progress..
Händer som rör vid jorden, vid vattnet.
Fotograf Dan Crona 