Man brukar väl säga så när man är ute och springer, hur som helst, den här viloperioden över jul och nyår har nog aldrig gått så snabbt – åtminstone inte sen barnen var små. Såg en bild i morse som Per Erik Åström hade tagit. Det låg stenar på en sandstrand, jag är svag för den typen av melankoliska bilder.

Jag tror att jag pratar om ett ”tillstånd” och en slags kanal och direktkontakt med i alla fall mitt avskalade inre när jag betraktar den typen av bilder och jag måste liksom skriva något – reagera, reflektera.
Antar att det ligger någon slags desperation i detta beteende i alla fall en mild sådan. Och jag får nära till humorn samtidigt, jag ser det goda och det roliga omkring mig.
