Fryst landskap är kvar i det utsatta landskapet.
Minnena finns.
Allt som hänt.
Varma minnen styr tankarna.
Ingen berättade hur svårt allt skulle bli.
Ensamhet.
Liksom orkeslös.
Viljelös.
Rullatorn står där vid min trappa.
Och väntar.
Den upp och nedvändna världen håller på i full galopp.Rubriker, artiklar i tidningarna häller salt i såren, varje dag. Försöker, försöker, försöker, att komma tillbaka till den jag var en … Fortsätt läsa Solnavägen 1 e…
Att närma sig, ställa frågor.Arbetare, flyktingar, folk på gatan…
Det kommer fram minnen, upplevelser under samtalen vilka också ger energi och tro på att det kan funka med en ny väg att gå på trots handikapp, du vet ”du ska bara”.
Dagens Nyheter, ETC och morgonkaffe! Varje morgon, ut på en emotionell resa i världen, lokalt, regionalt.Moppeåldern, första bilen, tjejen, lägenheten och dagsläget. Ja, hur är det? Funderar på hur händelser … Fortsätt läsa Tankar, ja, lite tankar bara…
Det förekommer rätt sällan fotografier i färg här. Berättelser i svart vitt ligger liksom närmare hjärtat på något sätt. Men här är några färgfotografier i alla fall.
Visst kan man vara glad en helt vanlig lite grå höstmåndag!
Midsommar har varit och jag gick upp tidigt. Värmen kommer att göra att jag hellre kommer att befinna där min fläkt står. Nicole är på jobb som guide för de … Fortsätt läsa Morgonpigga tankar…
Hur ska man göra med sitt liv, sig själv, relationer, framtidsfunderingarna? Jag är fullt medveten om att vi alla har de tankarna mellan varven. Men jag har kommit i en … Fortsätt läsa Jag försöker hela tiden, jag lovar!
Det var några år sedan nu, men intrycken sitter kvar. En plats utanför Göteborg där man samlat in flyktingar som man ska utvisa tillbaks till en hårt drabbad plats i … Fortsätt läsa Där är ett budskap…
Jag har liksom börjat närma mig gränsen här för att ladda upp fotografier, jovisst, jag betalar redan för att hålla bloggen igång men den summan passade när jag hade företaget.
”utanförskap, klassfrågor och det lärorika i att vara hjälplös” står det i en artikel i DN idag om Göran Greider. Som också precis släppt en ny bok om landet vi lever i.
En annan bok han skrev ”Barndomsbrunnen” är den jag lever i än efter ingreppen jag gått och faktiskt fortfarande går igenom, jag tänker inte beskriva mitt ”läge” med mera än att hjälpen och eftervården kunde vara mycket bättre.
Att förhålla sig till situationen i tillvaron, pandemi, ingrepp och krig alldeles i närheten. Debatt om NATO och politikers uttalanden i olika frågor och jakten på makt känns. Men det som känns mest är den nya vägen som handikappad. Den är försedd med hinder att umgås liksom och efter att ha umgåtts med tusentals människor genom yrket är det en ordentlig smäll.
Men jag blir upprymd av att klara av att ta en färdtjänst till affären.
Hittade ett par bilder som satte igång en del minnen. Porträtten på damen vid ett fönster åkte jag och gjorde åt någon reklambyrå i London för många år sedan. Kom … Fortsätt läsa Som en glipa i tiden…
Fotograf Dan Crona 