Bilden är tagen i Ventimiglia i Italien förra året. Jag är fascinerad över relationen mellan kvinnorna på bilden. Den ena ser ut lite som ”Linus på linjen” pratar och den andra verkar lite förskrämd.
O de e mååååndagsmorgon!
En vanlig småputtrig söndag
Den här jäkla sommartidsgrejen har gjort mig lite upp o nervänd tror jag. Ringer o ”terrar” folk halv nio på väg o tanka bilen. Tänker liksom inte på att en del är inte uppe så tidigt som jag alla dagar. Nåja. En bytt lampa och lite påfylld bensin senare beger jag mig ut på min söndagspromenad. Det finns ett ställe jag passerar och måste passera där det står en gapig tax. Den börjar gapa när jag är 250 meter bort och fortsätter hela vägen tills jag inte hör den längre.
Och nej, jag skulle aldrig kasta en sten på en hund, (bazookas ska funka bättre)
Roffe och Sammy
Ibland möter jag Roffe ute med hunden Sammy. Emellanåt byter vi ett par ord där jag får lära mig om bygden i lagom stora proportioner och jag inbillar mig att om några är jag fullt utbildad.
Det finns få saker som tråkar ut mig mera än folk som pratar om vem som bodde i vilket hus under vilket årtioende och hur det var byggt eller vilken färg det hade från början. Det är roligare att höra Roffe berätta om motionsloppen de hade här under den perioden bygemenskapen fanns, och att det fanns luffare vilka strövade runt här när han var barn eller som när de cyklade ikapp med den ambulerande knivsliparen som dök upp på sin moped en gång i tiden.
Några ärenden på byn…
X-faktorer
Begav mig in till byn (Gnesta) nu på morgonen för att slänga lite sopor, handla och träffa Erik Rören (verksamhetsledare på Art-Lab) som skulle visa mig tillrätta med projektorn och tekniken inför kursstarten i morgon. Jag ser fram emot kursen mycket på grund av att alla förberedelser den kräver får mig att komma ihåg varför jag stannat i yrket i 25 år. Såna ”reminders” är faktiskt bra ibland.
Lokalerna är perfekta och mycket inspirerande och min X-30 liksom hoppade där den låg i jackfickan och jag ville börja fotografera på en gång. Men lugn o fin, först kolla tekniken inför i morgon.
Jag är otroligt tacksam över att få vara i lokalerna och det känns som att gå in i ett andligt ”mode” bara genom att kliva innanför dörren.
Efter detta sköna möte – tillbaka till vardagen och slänga sopor och handla fredagsmiddagen. Utanför Stop sitter ”Tanca” (Constacia). Hon sitter där varje dag i stort sett från tidig morgon till sen kväll. Jag har passerat henne många gånger och funderat på hur jag ska närma mig henne för att ta en bild och börja min berättelse om henne. Det som man ser men inte pratar så mycket om. Vi möter de här människorna som föddes och lever under helt andra villkor i vardagen. Ibland ger vi dem nån tjuga eller två – köper en sked eller två.
Jag tänker att det fanns föräldrar som tog henne till världen, som döpte henne en gång och jag hoppas att hon lekte och var lycklig som barn. Hon verkade glad när jag pratade med henne där hon satt på sin Ikeakasse. Det lilla vi nu förstod varandra. Jag gav henne mitt visitkort och pekade på webbadressen och försökte förklara att hon kan gå in och titta på mina bilder av henne där. För mig är hon välkommen att försöka skrapa ihop några slantar på det sätt hon finner bäst. Livet är inte enkelt och att leva ur hand i mun är fasen inte roligt vad folk än inbillar sig.
Där floden flyter fram…
Hamnade på någon specialsida om socialt nätverkande där jag hittade en annons om att man kan köpa ett twitterbibliotek så att du aldrig står utan tweets. Ett måste 2016. Under tiden sitter tiggaren utanför Stop och Ica. Flyktingarna från Syrien fängslas. Anders Sundström blir utan jobb och Anitra Steen lyfter 35 mille i pension. De e mycket nu 😉
Välkommen till äntligen hemma och halvåtta hos mig. Göm dig i tv:soffan curla dina barn odrägliga för omvärlden. Skit i andra föd dig själv, störst går först, undan eller kull..
Nu tar jag fredag i morgon är det fotokurs med mig på Art-Lab i Gnesta kl 14:00 det finns ett par platser kvar, välkommen om du vill, vågar och kan.
Masters and puppets
Hundar är speciella
Hur brett hoppar du?
Tiden går
Vem kommer inte ihåg ”Kurtan” som med sina nya galna typ av humor bröt ny mark. Jag mötte honom under ett event som Förlag Albinsson & Sjöberg anordnat för att fira sina nya lokaler. (Förlaget gör tidningen Bilsport, Allt om MC, Trailer m.fl.)
Jag började min fotografbana där kan man säga. Bilden i sig är inget särskilt alls, förutom ett den har ett nostalgiskt värde i och med att Lars Brandeby är död och den tiden är ett minne. Jag ler lite inombords när jag drar mig till minnes hans enastående intervju med Patrik Sjöberg när han ställer frågan – men hur brett hoppar du egentligen? 🙂
Tillbakablickar
Ett mycket trevligt pyssel så här efter att oxveckorna är avklarade är att återvända till bildarkivet. Jag har en klar och tydlig plan att en gång för alla få ordning på mitt arkiv – en annan dag.
Det var en gång
Började den här tisdagen tidigt med ett besök hos tandläkaren. Ska väl erkänna att jag svettades mera över den kommande notan än de stora sprutorna medan jag låg och funderade i tandläkarstolen. Nyheterna som flimrade förbi på tv:n – lämpligt placerad förde snart tankarna in på annat. Flygplanskapning och bränder i Västerås stod på dagens meny. Tröttsamt. Lev istället tänker jag, men vem är jag att tänka sådana tankar ?
Landskapen
Jag inbillar mig att jag har tagit min optimala bild av en stolpe nu i alla fall och det är ju alltid något att glädjas över. Sen är det ju så … Fortsätt läsa Landskapen
Stolpar
Promenader är bra för tankeverksamheten. Den här dagen kretsade funderingarna runt bilder. Vad gör en bra bild, varför vill jag ta en bild? och varför har jag placerat … Fortsätt läsa Stolpar
Det enda vi egentligen har är tid…
För många påskar sen – tror till och med att det var en skärtorsdag som idag. Fick jag låna ett hus att ha alldeles för mig själv. Jag var 24 år.
Huset låg inte långt från havet och mitt mål för helgen var att hitta drivved till ett kors. Jag minns att jag funderade mycket på livet och döden och religioner – jag gick också på fotoskolan i Gamleby under samma tid så ämnena vilka snurrade runt inuti mig var alltid närvarande. Politik, liv, död, religion – minns att kvällarna alltid innehöll diskussioner om dessa ämnen. Det kändes som om man var ett med omvärlden. Ett med stenarna, havet, luften, djuren – ja precis allt. Och jag undrade är detta en uppenbarelse, är detta ett möte med den gud som man alltid hört talas om?
Timmens glas
Ja-så är det väl?
Sin egen avbild
Tidens färdemän
Jag funderade aldrig så mycket i negativa tankar. Jag föredrog det positiva eftersom jag hade lärt mig att tittar man tillräckligt länge in i mörkret så tittar det snart tillbaka. Att senare hela livet skulle handla om att klara av att behålla sin positiva syn på livet visste jag inte då. Jag anade inte att livet handlade om berg och dalar – antar att det är så när man är ung.
Bryggan
Balans
Jag är glad för min skull
Mina två barn hjälpte till att hålla mig kvar i ljuset och jag älskar dom väldigt mycket – jag är tacksam för att de kom till mig, så är det. Jag är också glad för att livet tagit mig dit jag är idag.
Repetitioner
Jag tycker om att ta porträtt av människor eftersom ibland kan se mig själv igenom de allra bästa porträtten som jag lyckats fotografera genom åren. Och som någon känd fotograf eller om det var en färgmålande konstnär sa – jag tar samma bild om och om igen.
Maryam
Ebba
Skoda-mannen
Roger
Conny
Olle
Lars-Göran
Det är svårt att se ljuset
Den här påsken är det svårt att se ljuset – men det ska gå. Tankarna går ständigt till Bryssel och till de familjer som väntar på någon som inte kom hem. Förvirrade rotlösa onda tjugoåringar satte stopp för fortsatt liv. Trodde de. Livet fortsätter utan förövarna. Och familjerna som väntar på sina hemvändande får leva med grymheten och ondskan den här påsken och alla andra påskar. Meningslöshet…..
Tid är det enda som vi verkligen vet att vi har, och vi har bara att acceptera det.
– Och tunn ligger isen
Det blev Marvikarna, med sina makalösa rullstensåsar och välbetade fjolårshagar. Isen har börjat spricka upp i kanterna och man anar öppet vatten. Detta till trots stöter vi på ett kompani ”långfärdsskridskofrälsta” ute på viken. Det ser skönt ut men jag har respekt för isen och nöjer mig med att titta på de som vågat sig ut.
Det luktar gott av blöt jord där vi går fram och tjälen börjar släppa greppet också i norrläget invid bergen.
Vi går förbi en häftig stuga med ett ”rensbord” utanför jag undrar om man kan hyra den för det ser helt klart ut som en sportfiskestuga. Längtar redan till min son och jag åker på flugfiskeresa om ett par veckor.
Vi går förbi en gammal järnåldersgrav. Vem bryr sig om sådant nuförtiden? Jag menar resa runstenar eller släpa sten till en gravsättning som ligger kvar i evigheter. Jag frågar Nicole, vem ska liksom minnas oss om sisådär 1000 år? Förutom att de hittar resterna av kärnkraftsavfall, gammal asfalt och trista husgrunder?
Tunn-is
Vill hyra
Evig som stenarna
Fotograf Dan Crona 