Det är lördag den 29-december, känner för att isfiska lite nu det var riktigt länge sedan. Jag vet inte om isarna håller, har inte sett några spår från andra ännu på sjöarna.

Jag fick tag i en staty i brons föreställande agitatorn och grundaren av socialdemokratin i Sverige, August Palm.

Texten är hämtad från wikipedia rakt av.

August Palms far, Nicolaus Palm, var folkskollärare men hade tidigare varit skräddare. Modern hette Anna Andersson. Vid tio års ålder blev August Palm faderlös. Modern sattes med hans yngsta syskon på fattighuset, medan han själv hamnade i fosterhem hos en skräddare i Östra Kattarp. För att lära sig ett yrke sattes han som lärling till skräddare i Malmö. Arton år gammal var det dags för gesällvandringen.^[2][3]

Den svenska socialdemokratin började, på ett nationellt plan, med August Palm och han var en av de främsta förgrundsfigurerna under dess första år i Sverige. Sina idéer hade han utvecklat under dessa resor i Danmark och Tyskland, där han bland annat hade lärt av August Bebel. Han påverkades starkt av Ferdinand Lassalle, och döpte sin äldste son till Teodor Fredrik Lassalle.^[3] En händelse i Göteborg spelade en avgörande roll för honom; på väg till England 1869 hejdades han därför att han saknade ett giltigt prästbetyg. Palm tvingades återvända till Skåne, och när han därefter åkte utomlands gick resan i stället till Danmark och kontinenten.^[4] 1874 bosatte han sig i Haderslev i Slesvig och arbetade som skräddare. På grund av att han agiterade för socialismen utvisades han ur Tyskland, och slog sig då ner i Storheddinge i Danmark. Han lämnade Danmark med föresatsen att sprida socialismens idéer i Sverige.^[2]

Vid återkomsten till Sverige på hösten 1881 ville Palm bilda en svensk socialdemokratisk rörelse. Han åkte runt och agiterade i landet och 6 november 1881 höll han sitt första offentliga tal på hotell Stockholm i Malmö. Ämnet var ”Vad vilja socialisterna?” (i hans manusskript står ”Vad vilja socialdemokraterna?”).^[5] Den 26 november höll han ett möte inför 800 deltagare i Malmö och den 18 december samma år påbörjade han en resa ut i landet, men eftersom han saknade arbete tog han emot frivillig hjälp från ´tillströmmande åhörare som höll honom med mat och husrum, ungefär som den tidens väckelsepredikanter ofta gjorde. Arbetareklubben i Göteborg, bildades 14 april 1884 på initiativ av skräddarmästare C. M. Heurlin och korkskärare H. Menander i Heurlins verkstad vid Kyrkogatan 3 i Göteborg och var Sveriges första socialdemokratiska organisation. Den stiftades av 14 medlemmar av vilka 12 var godtemplare. Heurlin som hängivet stöttat Palm då denne 1882 inledde sin kampanj i Göteborg, valdes här till ordförande.^[6]

År 1885 grundade Palm tidningen Social-Demokraten, men redan 1887 blev han tvingad att överlämna redaktörskapet till Hjalmar Branting efter en schism inom rörelsen. År 1882grundade han tidningen Folkviljan.

Palm fick många fiender, då han förutom att tala om de sociala orättvisorna bland annat kritiserade kungahuset och tidensmilitarism. Han ville även bilda ett socialdemokratiskt parti och en sammanhållen organisation av fackföreningar. Det senare kom 1898 att realiseras som Landsorganisationen i Sverige (LO), en rörelse som Palm dock hade föga att göra med.

Palms budskap var inte populärt hos myndigheterna och 1886 dömdes han till tre månaders fängelse efter ett tal i Hudiksvall: ”Vi hava en usel regering och dåliga representanter i riksdagen som ingenting begripa av arbetarnas och den betrycktes sak”. Det räckte för polisingripande och dom för ”smädelse av regering och riksdag”.^[7]

Sommaren 1889 satt fyra redaktörer i fängelse. De var Hjalmar Branting, August Palm, Axel Danielsson samt redaktör Rydgren. De var inte rädda för att säga vad de tyckte, vilket ibland blev besvärligt för regeringen. Sommaren 1889 satt alla i häktet förtryckfrihetsbrott, och Palm avtjänade sammanlagt 6,5 månaders fängelse för smädelse och ärekränkning.^[8]

Palm försökte samla socialdemokraterna i Sverige, inte bara lokalt utan i hela riket, och från sin cell på Långholmen kunde han driva rörelsen. År 1889 var han med och bildade Sveriges socialdemokratiska arbetareparti på Tunnelgatan 12 i Stockholm.

August Palm avled i sitt hem och dödsorsaken var ”äggvita och hjärtlidande, sviter efter spanska sjukan”^[9]. Han ligger begraven påStockholms norra begravningsplats (kvarter 19A3, gravnummer 712).^[10][11]

Källa Wikipedia

Igår var vi ute och tog den här bilden på ett företag i hästbranschen, ja jag vet hästar finns inte men här hittade jag en! ,)

Jag åker förbi den varje dag utan att egentligen tänka på den eller vem som gjort den.
Den tillverkades av en bror vilken blev kvar då den andra brodern gav sig iväg i österled och som dog av antingen umbäranden eller i strid. En ganska hissnande tanke egentligen att för bara 11-12 mansåldrar sedan ristades denna sten över minnet av en förlorad bror saknaden måste ha varit stor.

 

Lite bilder från Nice och Monaco

Färgfotografier tar ofta över bilden tycker jag och kanske är det väldigt old school att tycka det, men känslomässigt så gillar jag svartvita bilder bäst eller att de åtminstone har nedtonad färgskala. Men det finns ett sätt att kompromissa om man till exempel av någon konstig anledning nu har en färgrulle i kameran och bilden dyker upp. Förut, dvs när den här bilden togs och man uteslutande fotograferade på film var det inte optimalt att kopiera färgnegg på svartvita fotopapper, utan det var bara att löpa linan ut.

Den här filmrullen hade 400 iso och jag pressade den, det vill säga medvetet underexponerade hela rullen 2 steg och förlängde framkallningen. Iso-talet blev då 1600 ungefär. Resultatet blir att färgerna inte stämmer och filmen blir grovkornigare och om man också då också tänker på att begränsa färgerna i bildkompositionen får man effekten på bilden, nästa lite målerisk eller hur?

Så här gör jag alltid när jag tar färgbilder för min egen räkning men idag är ju skillnaden att effekter och efterarbete görs i först Lightroom, sedan Photoshop, lite enklare än förr men också lite tristare!