Det är ”söndagstyst” ute under min dagliga promenad. En eller annan bil åker förbi mig på asfaltsvägen och jag ser spåren efter en rullator och ett par hundtassar jämte vanliga fotspår i snön som föll inatt.
Inuti mig är det lugnt idag, inget som pockar, pressar på eller ska presteras det är fridfullt. Jag vet inte, eller rättare sagt jag minns inte ifall stunderna av inre ro infann sig oftare när jag var yngre och vid närmare eftertanke tror jag inte att man tänkte på det då, inte på samma sätt som nu när man är i 50-års åldern och de ögonblick när i alla fall jag känner total harmoni och ro i kroppen kanske händer 2-3 gånger om året. Det är inte riktigt så hemskt som det låter, jag tycker om att det händer saker.
Den står där – gården där allting redan har hänt. Jag ser den varje dag och funderar mycket på dess historia. Det vore enkelt att ta reda på fakta visserligen, men jag gillar att fundera på den. Den håller min hjärna igång på ett bra sätt. Ett tillstånd som jag faktiskt inte vill tappa i den här hysteriskt intensiva tiden. Jag tänker på Janne Forsell som jag faktiskt har gjort ett jobb på till tidningen Kupé en gång i tiden – ganska märkligt egentligen det där med oväntade möten, men det är en helt annan historia tror jag. Han och Kjell Alinge var ett välkänt radarpar en gång i tiden. Janne Forsell gjorde ett reseprogram tillsammans med Lasse Westman som hette Jorden runt som fascinerade mig mycket. Hans sinnesnärvaro är total och jag antar att det är det tillstånden jag försöker hålla mig fast vid. Det är viktigt för mina bilder jag gör.
Fotograf Dan Crona 