Skip to content

– öppna upp kanalen igen liksom.

Det var nysläpp på den berömda fotoboken av Christer Strömhom ”Poste Restante” i Mindepartementets lokaler på Skeppsholmen igår.

”Joakim Strömholm är ansvarig för Bildverksamheten Strömholm och redaktör för nya utgåvan av Poste Restante, Bruno Ehrs är fotograf och boksamlare och Niclas Östlind är ansvarig för masterprogrammet i fotografi vid Akademin Valand. Med utgångspunkt i nyutgåvan av Christer Strömholms legendariska fotobok Poste Restante möts de i ett samtal om vad som gör en fotobok legendarisk” (Saxade beskrivningen ovan från Mindepartementes FB-sida.)

Jag har upptäckt att jag har ett väldigt socialt arbete men samtidigt är det faktiskt otroligt ensamt.

Joakim Strömholm berättade att hans far Christer Strömholm de facto inte kunde kopiera sina alster själv. Det har jag och många andra fotografer tyckt vara konstigt genom åren och själv har jag trott att det var en myt. En legendar som inte besatt förmågan att fullfölja sitt arbete helt på egen hand rent tekniskt var lite udda på den tiden som det inkluderades mörkrumsarbete i framställningen av ett verk helt enkelt och lite häftigt – antimåste liksom.

Joakim Strömholm berättade vidare att det hela handlade om att leva i symbios med sin kopist – Christer behövde någon snacka med om sitt arbete med – att stå ensam i ett mörkrum låg helt enkelt inte för honom.

Jag har vid flera tillfällen använt min fru på samma sätt – nån att stångas med – nån att hänga upp bilden på ett klädstreck med där bilden får fladdra fritt i vinden och utsättas och granskas – håller detta? vad vill jag ha sagt? varför tog jag denna? Som skapande fotograf behöver man det här och det är inte många som står pall den processen det måste man förstå. Det gör ont när knoppar brister liksom.

steget

 Bruno Ehrs berättade med värme och inlevelse om en reseguidebok till Europa som Christer Strömholm och Rune Hassner gjort någon gång på 1950-talet vilken i detalj talade om var man skulle äta, se och till och med ha på sig för kläder. I boken finns det också en röntgenbild på Christers galla vilken tydligen fick ta en del stryk under den resan – humor på högsta nivå i min bok.

Min fotografkollega kusin och vän Joakim K E Johansson arbetar ständigt med att hålla liv i dokumentärfotografin/Gatufotografin och det var roligt att dela den här upplevelsen med honom – kolla gärna in hans ”poddar” på hans blogg

Jag uppskattar verkligen närheten till det här samtidigt som jag tycker att det är otroligt skönt att bo lite avsides det är bara att bestämma sig för att slå på kanalen.

#visomgörinnehållet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Arkiv

Fragile…

Lars Göran Lannergård

%d bloggare gillar detta: