Jag minns inte om jag använt rubriken tidigare, men den är bra och ständigt aktuell.
Jag tror inte att jag behöver ta upp så mycket om hur omvärlden ser ut. Det är tal om fotbojor och religiösa organisationer får sina tillgångar beslagtagna och förbjudes. Homosexuella förföljs torteras och dödas. Fikapauserna på arbetsplatserna förvandlas från en stunds andrum till en plats där få längre orkar vistas på grund av man nu öppen visar sina rasistiska funderingar. Fattigpensionärerna ökar dramatiskt – ja, jag kan hålla på en hel dag. Var hittar man besinningsknappen på den här mackapären? – trodde ett tag jag läst bruksanvisningen noga.
Häromdagen kom några barn förbi de ville ha påskgodis. Jag hade inget men de fick en femtiolapp och jag fick ett fint påskkort.
Tänk vad skönt det är ändå att barn fortfarande går omkring och önskar glad påsk. På senare år blir jag lite vemodig när något barn vill sälja majblommor och asfalten luktar majvärme och det börjar dofta gott från blommorna och träden.
Enkla banala ting men för mig väldigt värdefulla eftersom de påminner om det som är fint och vackert i världen. 
Gustav Frödings klockrena dikt får avsluta mina tankar den här dagen.
Havet välte, stormen ven,
vågorna rullade asklikt grå.
”En man är vräkt över bord, kapten!”
Jaså.
”Ännu kan ni rädda hans liv, kapten!”
Havet välte, stormen ven.
”Ännu kan en lina den arme nå!”
Jaså.
Vågorna rullade asklikt grå.
”Nu sjönk han, nu syns han ej mer, kapten!”
Jaså.
Havet välte, stormen ven.
Fotograf Dan Crona 