En vän till familjen kom på besök – det är alltid lika roligt.

Efter några dagar kom också en annan gammal bekant på besök nämligen Harry Martinsson.
Jag vet inte vad det är egentligen det här med månaden maj och Harry Martinsson men han har en tendens att pocka på min uppmärksamhet då i alla fall.
Hans dikt ”när jorden skrattade” är ständigt närvarande.
”Från stad till stad, på krokiga smala avvägar
går vagantens sökarstig. Med örat lyssnande till
människohoppet.
Då hör han en dag en småbarnskola skratta till
mellan träden i en liten rast på femton minuter.
Allt vad en köping äger av uppriktighet och naivism
skrattar i denna kvart.
Och hela kvarten sitter vaganten med benen i ett dike
och dricker detta skratt till sitt beska bröd.
Och lindarna skaka blom i sommarstormen,
och tvätta ymnigt hans tvivelsjuka själ.”