Orden är den legendariska fotografen Ansel Adams och jag försöker att göra precis det när andan faller på. Ibland tycker jag att jag lyckas och ibland ”not so much”
Studerar mest de gamla mästarna nu under min lågsäsong och vet inte riktigt vad jag ska lägga krutet på. Känner igen prestationsångesten och det brukar bli en överraskning. Det är liksom lite som i den där sketchen om den sovande foten som ni kanske har sett?
Där berättar komikern att han har så jäkla tråkigt i bland så att han sätter sig på benet så att foten somnar. Sen städar han rummet så att foten får en chock när den vaknar.