Det här med att förlåta sig själv….

Just nu är jag inne i ett slags existentiellt vacuum – där känslan av otillräcklighet är nästan helt alenarådande. vägen

Jag undrar lite för mig själv – är jag på rätt väg egentligen, och om jag inte är det vad är i så fall rätt väg att gå?

Det finns tusen anledningar till självtvivel – erfarenheten och åren har lärt mig att det är liksom så det är. Någon säger, du är ju kreativ, vänj dig.

Om det vore så enkelt ändå, att bara slå av knappen och sluta grubbla. Försöker skingra tankarna genom att läsa en bok om tarmfloran av Dr Weasly, den är intressant men berättar egentligen i stora drag det jag redan vet, ät balanserat så mår du bra.

Jag har ett par yrkeshandböcker liggande på skrivbordet vilka pockar på min uppmärksamhet men jag vill hellre vara utomlands just nu och uppleva andra miljöer – fota lite gatubilder liksom.

Oh, vad jag känner igen den här processen. Mitt undermedvetna vill ha förändring och utveckling och det kommer att komma någonting nytt och spännande.

Allt handlar om att älska sig själv så som man är, sen kommer resten av sig själv, att älska och förlåta sina egna tankar och tvivel och att hugga tag i livet som helhet när det fladdrar förbi.

%d bloggare gillar detta: