Hoppa till innehåll

Friheten att välja

Ibland är det tur att man har lite utställningar klara för hängning. Processen att skapa en helt ny hade jag nog inte orkat med just nu om jag ska vara ärlig.

Samtidigt så är jag trött på mina bilder, det är liksom så det är. Gjort är gjort, bilder är färskvara men samtidigt fullt återanvändningsbara – med tiden..

Igår öppnade utställningen ”Fria fotografers filial” på kulturhusets femte våning i Stockholm. På min hustrus uppmaning sökte jag dit och fick med fem bilder, alla återanvända från tidigare äventyr så att säga. Och jag vore falsk om jag påstod att jag inte uppskattade ”kredden” jag fick av folk på platsen, sådant blir man glad av – alltid.

Men roligast är hela grejen, möten och diskussioner i varenda hörn. Vad är konst, vilken bländare har du använt, vilken teknik och så vidare?

Jag gillar verkligen den här idén med att släppa in alla, det var 100 fotografers bilder vi kollade på, de flesta självklara andra mer svåra att greppa. Men glädjen och passionen, kärleken till den fotografiska bilden genomsyrade hela tillställningen. ”Konstprettot” hade inte mycket att hämta här denna kväll.

Det går tydligt att se på vilka perronger deltagarna befinner sig på sin resa med det fotografiska tåget där allt är tillåtet. Jag fostrades av den hierarkiska skolan när fotografin fightades med det etablerade högtravande näsan i vädret tänket och har väl egentligen alltid slagit ur underläge som fotograf betraktat, men det gillar jag, eller har kommit att gilla genom åren. Som väl är för dagens bildskapare verkar detta ha luckrats upp en hel del, det är mycket kvar på sina håll, men det är på g, helt klart.

Min kollega gav mig en ny bevingad mening när vi satt där i skybaren och fick i oss något gott. – jag kan inte säga på förhand om Abba eller Rolling Stones är bra, när jag hör bra musik så bara vet jag och känner.

Har ni chansen, åk och titta, kulturhuset vibrerar av liv från golv till tak och man kan dra dit på morgonen och komma hem vederkvickt och glad till kvällen.

2 svar »

  1. Jag brukar tänka att jag inte behöver förstå allt eller alla bilder jag ser. Men om jag känner något, även om det är obegripligt så är det bra. Då berör det. Å då når det väl fram? En del av dom där herrarna och damerna känner jag igen från Gnesta. 🙂
    Det är alltid trevligt att samtal och språka med folk som har liknande intressen.

    Det är något märkligt med vissa bilder man tar. Dom blir så levande på nåt vis. För några år sedan tog jag en bild av en kollega, så där i förbifarten, vid en flytt.
    Han gick bort i januari. Bilden jag tog stod på kistan vid begravningen och genom bilden så blev minnet av honom så levande på nåt vis. Hans gamla mamma fick bilden av mig när begravningen var över. Det är som om bilden gör skillnad. Både för mig och någon annan. Oj nu bliv det djupt. 🙂

    Ha en trevlig kväll! 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Arkiv

Fragile…

%d bloggare gillar detta: