Jag vet inte om ni sportfiskar, men i själva verket spelar det inget roll vad man ägnar sig åt för att gå in i sig själv under sina lediga stunder, men med stigande ålder så har jag lärt mig att en total balans funkar bäst.
När jag upptäckte sportfiske för många år sedan hittade jag snart en djungel av måste ha prylar, och sådana prylar har ofta en hög prislapp. Har man begränsade tillgångar så är det svårt att motivera ett inköp av till exempel en linavklippare för tvåtusen kronor när en liten nagelsax fungerar precis lika bra och fisken man förhoppningsvis ska fånga struntar fullständigt ifall du fiskar med ett handsnidat bete från fina namnetkillen/tjejen eller om du kör med ett bete du tror funkar för de vatten du lärt dig genom att studera omgivningarna du befinner dig i.
Så var vill jag komma med det här resonemanget? – jo, för mig kan man applicera den inställningen till precis allt här i livet. Det är en inställningsfråga helt enkelt.
Semestertider kan som bekant vara en enda stor ångest där allt ska hända under några få veckor – varför inte helt enkelt låta livets små godbitar komma till dig istället och lär dig skruva ned förväntningarna och möt upp den du har blivit under arbetsåret som gått istället.





