— Tänk om jag har blivit blind i själen, sa min kompis Ronny till mig under ett av våra nästan dagliga telefonsamtal. Jag skulle kolla en konstutställning men känd ingenting, berättar han.
Det där var så jäkla bra sagt att jag ska använda det nästa gång jag skriver nåt i bloggen svarade jag, Ronny bara skrattade men vi höll oss fast vid temat under de följande 15-20 minuterna det tog innan jag var hemma efter dagens jobb.
Mina funderingar kring blindhet i själen har alltid funnits där, jag har alltid fruktat att bli just blind i själen – att sluta känna och att sluta se och ta in och försöka se saker ur fler perspektiv än mitt eget.
Det är jävligt svårt ibland att inte bli både blind och svart i själen det ska villigt erkännas, men det gäller att hålla den känslan stången och istället fråga sig varför den dyker upp.
Gör som Bergman sa, spänn dom jävlarna för vagnen – demonerna…
Fotograf Dan Crona 
2 svar till ”Blind i själen..”
Tack för ett tankeväckande och poetiskt inlägg. Jag börjar bli lite trångsynt tror jag. Din insikt fungerar som en själens ögonöppnare.
GillaGillad av 1 person
För mig handlar det om att försöka ta till mig att det är det enkla som är det svåra. Det handlar heller inte om att fly från problemen utan att behålla sin nyfikenhet och inte låta sig nedslås av alla småpåvars åsikter. Det är glädjande att du gillade ämnet vilket fascinerar mig mer och mer ju äldre jag blir 🙂
GillaGilla