Hoppa till innehåll

Jag vet ju om det så väl..

Ju äldre jag blir ju svårare har jag att klara av det oförsonliga – det oempatiska och den intolerans som eskalerar omkring mig. Händelser kopplade till total respektlöshet mot allt levande – här ska jag fram, det är mitt och jag går över andra döda människor för att tillskansa mig själv fördelar. Så jävla meningslöst krig är.

James Nachtwey visar vad han har sett och upplevt i sina fotografier som stenhårt skickar in dig i väggen på andra sidan rummet – där 15-20 meter bort. Mina knän började skaka och händerna darra och jag ville fly långt bort. Och detta bara några minuter in i utställningshallen på fotografiska.

””I have been a witness, and these pictures are. my testimony. The events I have recorded should. not be forgotten and must not be repeated.” –James Nachtwey”

Jag tror att det är mera än 20 år sedan jag sist såg en av hans utställningar och idag stod det klart för mig varför jag medvetet eller omedvetet undvikit den typen av bilder.

Tacksamt tog jag till mig rummet fullt av gamla affischer i ett angränsande rum med favoritfotografer som Robert Frank och Elliot Erwit, vilkas utställningar och böcker som jag kunnat fly in i.

Arkiv

Fragile…

%d bloggare gillar detta: