Det tar en stund men sen börjar jag känna igen dom som verkar välja att hänga på varuhuset hela dagarna. Det är fäder och mödrar med småbarn, ensamma oftast eller rättare sagt fäderna är ensamma mammorna verkar alltid ha med sig en kompis. Kan inte låta bli att fundera över vad man har att göra på ett varuhus en hel dag så här på senvintern.
Hela grejen känns lite bluesig liksom vemodig och sorglig. Innan varuhuset öppnat ekar ett personalmeddelande – igår sålde vi för si och så mycket på den och den avdelningen idag ska vi sälja för….
Folk kommer och de handlar – mutar barnen med glass i olika färger, korv och godis. Barnen är trötta – skriker och vill ha.. men det känns tomt på något vis, vad händer sen, längre fram? – vad fyller man tillvaron med bortom alla prylar som ska fylla tomrummet?
Fotograf Dan Crona 