Raderna är ur Ola Magnells vackra och sorgliga sång Trasten. Men det som har frusit till is är ögonblicken omkring oss så att man liksom kan stanna upp och se livet – Pentti Salammahti har fångat de ögonblicken i sina fotografier.


Han fångar mig och visar en värld som man vill vara i och jag tror att jag vågar påstå att det gällde oss alla som var där idag. Väl tillbaka ute i den verkliga världen så satt det både en p-bot på bilrutan och jag lyckades med konststycket att ha sönder en tub superlim när jag lagade glasögonen hemma vid köksbordet – men det är en annan historia. Och jag längtade tillbaks till timmarna med Pentti och hans bilder. Hur är det man säger nu igen? – ömsom vin, ömsom vatten…



