Ett hus, taget ur tiden fast det står kvar där, det kallades folkets hus.

Det hände mycket i min värld under uppväxten.

Du kan känna minnena, höra ljuden av folk som är glada, tuggar tuggummi, visar hur man dansar nya dansen.

Ljud från raggarbilar, dofter av parfym, dofterna från en lite omedveten tid som finns där inuti.

En för dig helt okänd musikgrupp kommer genom den nedvevade vindrutan på nån bil, mellanöl, cigarettdoft, kanske nån herre står där förnöjsamt med sin pipa i ena mungipan, ler när en kvinna visar sin nyinköpta klänning, hon håller ut den och snurrar runt.

Folk klapprar omkring klädda i slitna jeans och med trätofflor på fötterna.

Syrenernas blommor, doftar och kan ses i någon färgad lampas sken i sommarens kvällsljus…

En mamma bär hem sitt ena barn på armen, hon går i skuggan, i mörker.

Lekplatsen är borta.

%d bloggare gillar detta: