Häromdagen skulle jag upp till Sandviken för studentfotograferingar. Sjukt tidig avfärd, and here we go!
Framme i god tid, det visar sig att det finns en del att ta tag i för att det ska flyta på och väl klara med bänkar o stolar kommer regnet.

Plan B.

In i gympasalen rigga bakgrunder, blixtar o fixa o dona med allt sen är vi igång. Det är en ovanligt lång dag och till saken hör att under den senaste tiden så har det varit mycket jobb och stress, mest positiv stress iofs men ändå.

När det är dags att åka till Pensionatet har jag som GPS vägrare svårt att hitta, jag ringer till ägaren frågar efter vägen och får samtidigt veta att det inte finns möjlighet att äta där, så först blir det till att åka o handla. Sagt och gjort, väl klar och nu duktigt hungrig och trött sätter jag fart mot pensionatet som ligger i Backberga en bit utanför (ett supertrevligt mysigt ställe förresten) Jag har nu glömt vart det ligger igen och ringer ägaren två gånger till innan jag till slut är framme. Jag ställer bilen utanför entrén och ska bara lasta av, tar kameraryggan, väskan, Ica kassen med mat och ska checka in. Det luktar grillad kyckling ur min kasse och nu är jag så hungrig så jag skakar. Letar efter receptionen, slås av att det är så långa korridorer och i slutet av den ena ser jag en gammal man i en rullstol, och sedan kommer en dam med rullator. Jag har hittat byns äldreboende, jag kilar ut och börjar skratta när jag slänger in grejorna i skuffen på bilen, åker därifrån och ringer ägaren som nu svarar med — ja Dan, med en varm trevlig ton, ja– tjänare Micke, har jag långt kvar tro?  :-))

På Midsommardagen har Janne Höijer och HC Nygårdh en spännande vernissage på Skeppsta Hytta https://www.facebook.com/events/322590324484779/ Hade själv hoppats kunna gå dit men är i Dalarna på midsommarfirande då ;(

Och den 28 Juli är det fotoplanket i Gnesta http://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/index.htm och en av de inbjudna fotograferna känner jag mycket väl så det blir dubbel glädje för min del.

Det var allt för denna gången!

Dan

Idag var jag och fotograferade ett fotbollslag i den här stilen i hällregn och jag ska erkänna att jag var skeptisk gällande resultatet men det funkade ju, gruppbilderna blev hur coola som helst vilka jag tyvärr inte kan visa, men jag fick lov att lägga upp denna bilden både av killen och hans mamma.

Tänkte göra den i min reducerade färgskala stil men denna tycker jag passar bäst i färg faktiskt, men döm själva jag lägger upp en av varje.

/Dan

Så är jag nu hemma efter en otroligt rolig och intensiv studentfotograferings tid.

När jag trött gick tillbaka mot bilen såg jag denne man sitta där framför den där banderollen och jag kunde inte motstå frestelsen att ta en bild av honom. För mig är bilden humor, kanske en sådan där humor man får när man ganska urlakad vandrar tillbaka mot bilen med studentsånger, tutor och glädjerop fortfarande ringande i öronen. Bilden är tagen i Sandviken i förmiddags och jag känner att jag har flera hundra liknande bilder att ta nu när allt går tillbaka till det mer normala. Jag ser fram emot det och ler inombords.

NY FOTOKURS!!

Då är det dags för en ny kurs som pågår under den mest fotograferingsvänliga tiden på året!

Den 2, 3, 4 juli tänkte jag att vi skulle ägna tre timmar dagligen åt att fotografera tre helt skilda motiv.
Under första träffen kör vi tekniker som handlar om att fotografera porträtt på ett bra sätt, hur får man sitt motiv att slappna av framför kameran?

Den andra dagen drar vi ut på gatufotografi, vi ger oss ut och pratar med vilt främmande människor tar en bild och går därifrån med en PUL blankett och lite ”goa” bilder 😉

Den tredje och sista dagen åker vi till ett vackert ställe här i Sörmland för att fotografera landskap och miljöbilder.

De två första tillfällena blir dag/förmiddag och den sista dagen blir på eftermiddag/tidig kväll!

Kostnaden är 1200:- per deltagare för totalt 12 timmar och då ingår kompendium och ett jäkla roligt äventyr! 🙂

Varmt välkommna med er anmälan till chrona2011@live.com eller 0708-497985 senast den 25-6
Mvh

Dan Crona

Mitt i all denna vår råkade jag hitta en bok av Göran Greider som väckte många frågor i mig om den samtid vi nu lever i där det är okey att väga gamla människors blöjor åtminstone tills någon kommer på det.

Världen efter kommunismen är dess titel, men för mig betyder diktsamlingen något helt annat och ger mig hopp om att det finns mänsklighet därute.

Jag vill inte ha kommunism men jag vill ha ett annat samhälle där man istället för att krypa in i sin grotta på fredagen och gömma sig bakom en påse chips i soffan har tillräckligt mycket energi och förändringsvilja inbyggt i det egna familjesystemet så att man åtminstone då och då tar mod till sig och ger sig ut för att försöka påverka och förbättra samhället vi lever i. Demokrati är ingen självklarhet och vi ser och hör dag efter dag hur de gamla hårt tillkämpade fördelarna för folket ilandet Sveriges maskineri snabbt som ögat spolas ned, hotas bort, bort från oss som tryggheten tillhör.

För en del år sedan arbetade jag på ett företag i mediabranschen som hade satt i system att möblera om i lokalerna en gång varannan vecka för att skapa otrygghet för sina anställda, enbart av den anledningen ingen annan.

Det fanns när jag växte upp en slags patos, en ordning som manade till rättning i leden men ändå var man fri att göra som man ville när man väl lärt sig reglerna, det fanns ramar att verka inom, idag är allt outtalat och flexibelt så till den milda grad att man ingenstans klarar av att säga stopp till orättvisorna även om de dyker upp rakt framför näsan. Vårt trygghetssystem i försäkringskassan är inte längre lika tryggt eftersom du inte ens vet om du kan dö i frid drabbad av cancer om du inte redan från början sålt hus och hem.

Hörde på P1 idag att mängder av barn, till och med ännu fler än förra året går ut skolan utan att gått ur skolan, liksom lämnade i sticket står de där med sina ofullständiga betyg, varför då?

Skolan är en bild av det samhälle vi lever i och det som händer här, det som händer våra barn kommer att eka lång tid efter att vi är borta och jag skäms som en hund över detta.

Hon lyssnar

”När jag var nitton borde jag
ha tänkt mig för.

Jag borde ha valt, jag borde ha anlitat någon, något, nu är jag trettiotvå och jag har ingenting
som jag kan hota någon med.

Så jag låter väl honom prata på
och försöker se intresserad ut.

Han brinner väl upp han också när han pratat klart
bara han har slagit igen pärmarna och snurrat runt på den där stolen.”

Göran Greider