En vanlig småputtrig söndag

Den här jäkla sommartidsgrejen har gjort mig lite upp o nervänd tror jag. Ringer o ”terrar” folk halv nio på väg o tanka bilen. Tänker liksom inte på att en del är inte uppe så tidigt som jag alla dagar. Nåja. En bytt lampa och lite påfylld bensin senare beger jag mig ut på min söndagspromenad.  Det finns ett ställe jag passerar och måste passera där det står en gapig tax. Den börjar gapa när jag är 250 meter bort och fortsätter hela vägen tills jag inte hör den längre.

Och nej, jag skulle aldrig kasta en sten på en hund, (bazookas ska funka bättre)

Roffe och Sammy

Ibland möter jag Roffe ute med hunden Sammy.  Emellanåt  byter vi ett par ord där jag får lära mig om bygden i lagom stora proportioner och jag inbillar mig att om några är jag fullt utbildad.

rolle2

Roffe och hunden Sammy

Det finns få saker som tråkar ut mig mera än folk som pratar om vem som bodde i vilket hus under vilket årtioende och hur det var byggt eller vilken färg det hade från början. Det är roligare att höra Roffe berätta om motionsloppen de hade här under den perioden bygemenskapen fanns, och att det fanns luffare vilka strövade runt här när han var barn eller som när de cyklade ikapp med den ambulerande knivsliparen som dök upp på sin moped en gång i tiden.

rolle

Roffe

 

Några ärenden på byn…

X-faktorer

Begav mig in till byn (Gnesta) nu på morgonen för att slänga lite sopor, handla och träffa Erik Rören (verksamhetsledare på Art-Lab) som skulle visa mig tillrätta med projektorn och tekniken inför kursstarten i morgon. Jag ser fram emot kursen mycket på grund av att alla förberedelser den kräver får mig att komma ihåg varför jag stannat i yrket i 25 år. Såna ”reminders” är faktiskt bra ibland.

the flask

Lokalerna är perfekta och mycket inspirerande och min X-30 liksom hoppade där den låg i jackfickan och jag ville börja fotografera på en gång. Men lugn o fin, först kolla tekniken inför i morgon.

flaskandchair

Jag är otroligt tacksam över att få vara i lokalerna  och det känns som att gå in i ett andligt ”mode” bara genom att kliva innanför dörren.

erik

Erik Rören, Street Art artist och verksamhetsledare på Art-Lab Gnesta

Efter detta sköna möte – tillbaka till vardagen och slänga sopor och handla fredagsmiddagen. Utanför Stop sitter ”Tanca” (Constacia). Hon sitter där varje dag i stort sett från tidig morgon till sen kväll. Jag har passerat henne många gånger och funderat på hur jag ska närma mig henne för att ta en bild och börja min berättelse om henne. Det som man ser men inte pratar så mycket om. Vi möter de här människorna som föddes och lever  under helt andra villkor i vardagen. Ibland ger vi dem nån tjuga eller två – köper en sked eller två.

tanca1

Constancia ”Tansa”

Jag tänker att det fanns föräldrar som tog henne till världen, som döpte henne en gång och jag hoppas att hon lekte och var lycklig som barn. Hon verkade glad när jag pratade med henne där hon satt på sin Ikeakasse. Det lilla vi nu förstod varandra. Jag gav henne mitt visitkort och pekade på webbadressen och försökte förklara att hon kan gå in och titta på mina bilder av henne där. För mig är hon välkommen att försöka skrapa ihop några slantar på det sätt hon finner bäst. Livet är inte enkelt och att leva ur hand i mun är fasen inte roligt vad folk än inbillar sig.tanca2tight

Utställning hemma, rätt märklig känsla men trevligt med folk i trappen!

Jag har inte haft någon utställning sedan 1999, det var på Arbetets Museum i Norrköping. Resan dit tog mig många år och väl klart uppstod känslan, var det allt!? Känns det igen?

Livets kurviga vägar tvingade mig att hålla total fokus på styrförmågan, så det blev liksom inte fler och mitt intresse avtog för ”konstnärlig fotografi” Och ärligt talat det känns hur skönt som helst.
Det var en var väldigt trevlig upplevelse i alla fall och jag är tacksam för att jag fick vara med. Sen gjorde vi ju två flugor på smällen och passade på att tapetsera om den fula trappväggen med mitt liv, alltså mina bilder….

mitt liv

Ateljé 42 är i full gång med 2014 års kammarmusikkonserter!

Den här veckan har varit en resa må jag säga. Rent kulturellt rätt svårslagen, eller kan det bero på mottagaren?
Woody Allens Blue Jasmine, Pierre Swärd´s soul, funk jazz på Skottvång och idag lite kammarmusik på Ateljé 42. De ska va gött o leva och helt klart är det gött!

A chance to hear two works for Violin and Piano rarely performed. Sonatas by the Swedish female composers Amanda Maier and Alice Tegnér……..Fredrik Paulsson.Violin. Martin Sturfält. Piano. All welcome.

En julberättelse….

Slutet 2012 och hela 2013. Min syn blev sämre, speciellt mörkerseendet och de blå tonerna i färgskalan, thank god, på flera plan. Hela mitt liv har varit blått och det behöver man faktiskt inte se lika klart längre. Jag vill hellre se de glada färgerna, mycket, mycket hellre. Visst, en del svärta är nödvändig om uti fall att man är intresserad av allt det där oupptäckta, men även den sfären kan bli lika trist som en helghandling på Citygross och Gina Tricot.

Jag har fått möjligheten att betrakta på nära håll!

Tack alla ni som varit där, och en riktigt God Jul och ett Gott nytt år på er alla!

Mvh

Dan Crona

Fotograf genom födsel och ohejdad vana!

🙂