Kategori: Nyheter!
En trevlig söndag helt enkelt
Galleri kontrast visar nu en utställning med fotografier av Lennart Nilsson ”on assignement” – gå och se den.
Plåster på såren
Planketsthlm
Frk..
Planketsthlm
Stanna annars kastar jag tofflan..
Hanna Nyström
Planket
Man kom hem från skolan, slängde gympapåsen – mödosamt tillverkad i syslöjden innehållande sockiplast och duschmössa och en gammal handduk. Skyndade sig ut för att spela fotboll på skolgården. Dyra fotbollsskor var inte att tänka på man spelade i trätofflorna och kläderna man hade på kroppen.
Det fanns de som hade dyra fotbollsdojor åtminstone med den tidens mått mätt – de spelarna var mycket snabbare i vändningarna. I pausen drack man gatorade som var en helt ny spännande dryck då. Man kollade hänfört på när de visade att man kunde skruva av och på andra dobbar – såna dojor ville man ha. Nu var vilan över och vi satte igång att spela mot ett mål igen, en kille med fina dojor rundande mig precis så där retfullt och sprang mot mål – jag var frustrerad, visste inte vad jag skulle göra – jagade, var nära rygg nu, då skrek jag stanna annars kastar jag tofflan, han stannade till så pass länge att jag kunde sno bollen och göra mål.
Bilderna här ovanför är från en gammal skolgård i Skeppsta och på Hanna Nyström och en av hennes tavlor som nu hänger på ”Lagårn i Ullsta”
Jag gillar hennes bilder och Hanna är trevlig – åker gärna till lagårn för att titta på vad dom har ibland, och den ligger fint placerad, det finns mycket att titta på och att uppleva när man väl är där.
Det finns en berättelse här precis helt nära inpå..
Jaja – hundar eller katter är förbjudet på nätet numera, men ”Hedda” är så jäkla gullig och stämmer så bra in på det jag ska berätta att jag inte kunde hejda mig.
— Varför har du döpt din utställning till ”Searching with Solitude och inte ”Searching for Solitude” frågar ordtrixaren och korsordsmakaren HC Nygårdh fotografen Kim Sawyer vid sitt första besök på den magnifika utställningen som pågår just nu på Skeppsta Hytta.
Så funkar utställningen, den får en att fråga och att undra. I sin lågmälda men samtidigt fordrande anslagston utmanar utställningen som helhet, den utmanar den som hittat sin klangbotten. Det är liksom full back i maskin. Stanna upp – släpp mobilen, betrakta livet som pågår precis intill, helt nära.
Tekniken är suverän, 20×25 neg, dubbelkopierat, en liten blixt-upplättning, precis som oreganon i grytan, den finns där men känns inte på en gång – väl avvägt och noga genomtänkt, gråfilter och långa exponeringar för att skänka poesi till trädtopparna vilka ramar in landskapet, knivskarpt i mitten av bilderna där budskapet är kristallklart, stanna upp, andas och njut av att du lever och unna dig att leka med din tid du har. Jag är lyrisk över att uppleva hantverket av en mästare med de gamla yrkesvärderingarna det sticker jag inte under stol med. Här finns också vackra porträtt av människor vilka verkar vara nöjda med livet och har glömt att en fotograf står framför dom med en stor 20×25 storformatskamera med ett svart skynke över huvudet. Jag har sett utställningen tre gånger nu och nästa helg är den sista, hade jag inte själv varit på planket dom dagarna hade jag lätt gått dit om inte bara för få att träffa Kim Sawyer som är en väldigt generös och vänlig själ.
100 x 170, men använd helst 80..
Nästa helg är det dags för Stockholmsplanket i Vita Bergsparken där även den mest kräsna bildmänniskan torde få sitt lystmäte. Jag längtar – kommer vara där båda dagarna men ställer … Fortsätt läsa 100 x 170, men använd helst 80..
Så här i början av augusti
Har mjukstartat veckan med några jobb – får en dag ledigt i morgon så jag jobbade undan resten av dagen för att få helt fritt i morgon. Men jag vet … Fortsätt läsa Så här i början av augusti
En bra utställning
Tillbringade söndagen med att prova X-E1:an och att åka o kolla Kim Sawyers fina utställning på galleri Skeppsta hytta som ligger nästgårds. ”Searching with Solitude” Gå o se den.. … Fortsätt läsa En bra utställning
Fabriksgolv och om hur man steker raggmunkar bäst..
Det är extremt varmt vi åker till Österlen Kivik och Bästekille.
Vi är på väg mot en planerad upplevelse och jag är egentligen inte hågad för sådant. Förväntningarna på en upplevelse vad det nu kan vara för någonting som man ska uppleva, är ofta i vägen när man väl ska uppleva det förväntade, med andra ord är jag inte speciellt bra på släktmiddagar, semestrar, julfirande och annat – det har jag aldrig varit.
Men när målet är att få uppleva Jean Hermanssons berättelser på Fabriken i Bästekille
är det bara att lägga sådana krångligheter åt sidan och åka. Arbetarhistoria är viktigare än någonsin nu när bruna krafter försöker vilseleda och så dimridåer om att de finns till för folket. Det pågår ett svek mot de som kom före oss och som slet i sitt anletes svett för att skapa det samhälle vi nu lever i och vi sitter där under vår julgran och öppnar paket efter paket med fantastiska gåvor och gapar efter mera likt en bortskämd unge.
Men nu ska vi vara glada och trevliga och berätta lite om resan till Kivik och Bästekille – tycker man om ordlekar så är det ganska träffande egentligen att utställningen är på en ort med det namnet. Det är killar på bilderna och män vilka sliter i sitt anletes svett så som gud vill. Och i mina ögon är de fasen bäst. Jag är uppvuxen i ett arbetarhem och vet nu att kvinnorna arbetade lika hårt, fast man fattade inte det som grabbhalva, bara för att vara tydlig och plocka bort illusioner om att jag favoriserar.
Arbetarna sover intill dunkande maskiner på jobbet, det är skitigt och jävligt, hemma fostrar frun barnen och det var säkert ingen dans på rosor. Unikaboxen står på värmning och dess innehåll kanske diskuterades under lunchen.
Som ung fick jag uppleva slutet av berättelsen – arbetsförhållandena och tänket när jag praktiserade. Jag har hört snacket kring fikabordet och om den hemgjorda saften och om hur man steker raggmunkarna bäst. Det känns viktigt för mig att uppleva Jean´s fotografier, de är i allra högsta grad en del av vår historia som vi håller på att glömma.
Hej då så länge
Vägen till Bästekille går genom Vitaby
Ronny, Mona och Micke
Vågen bort från fabriken
I år ska vi umgås på semestern älskling
Vägen till Bästekille går genom Vitaby
Ronny Vervaart frågade om jag ville följa med
Mona
Österlen genom en bilruta
Kiviks marknadsplats
Kiviks marknadsplats
Ronny läser historia
Vad drömde man om på den tiden?
Vägen till Bästekille går genom Vitaby
Och rätt som det är har dagen gått…
Egentligen skulle jag inte suttit vid ”datan” i dag och redigerat gamla bilder. Jag har lyset på moppen att fixa, sortera upp alla mina kläder som hänger över en herrbetjänt … Fortsätt läsa Och rätt som det är har dagen gått…
Fotograf Dan Crona 