Yoda hade nog sammanfattat veckan ungefär så.
Jag uppskattar grusvägen upp till vårt hus.Vad gör lite damm på fönstren ibland bara man slipper lukten av asfalt och avgaser, bilar som tutar och alla de som ska fram oavsett vad som är framför dem. 

Oändliga bilköer

Trötta irriterade människor fingrar på mobilen under 35 minuter i Eugeniatunneln.

Fem olyckor säger en röst på radion – en lastbil brinner.

Vår gröna dörr hälsar välkommen hem, nu ska jag dammsuga och putsa fönster – lyssna på radion och andas inåt en smula.

Jag försökte hälsa två gånger på vaktmästaren där jag stod på gräsplanen och fotograferade fotbollslag. Försökte få honom att stanna till på ett artigt sätt där han åkte förbi på sin gräsklippare men han undvek mig och såg nästan hånfull ut båda gångerna.

Jag höll ett öga på bommen när jag hade tid – tänkte vissla ifall jag såg honom gå dit o låsa den men jag missade tillfället och när jag var klar för kvällen – ja, efter en 14 timmars arbetsdag var bommfan låst och jag visste inte hur jag skulle komma ut.

-Du kommer ut därborta om du följer cykelvägen, fick jag veta. Den här kvällen irrade jag runt på cykelvägarna i Vårby i säkert 20 min innan jag hittade ut. Helt torr i munnen, trött o sliten nuddade mina bildäck laglig asfalt och jag önskade att jag slitit av den hånleende vaktmästaren från sin gräsklippare och berättat ett och annat för honom vad jag anser om illvilliga oförstående människor. Ibland önskar jag att jag hade ett annat arbete – sitta och spela vackra toner för en matfryntlig publik – alla välvilligt applåderande min fingerfärdighet dästa av vin och god mat.

Idag  stod det morgonkaffe och lite random genomgång av bildarkivet på menyn. Jag gillar att göra det innan dagen sätter igång och jag hittade en bild som jag publicerat några gånger nu men som jag valde att göra helt i svart-vit denna gång  – med svarta kanter, Tri-X 400 korn och allt.

Kändes lite som att träffa en gammal vän man inte sett på ett tag – att de ler och utstrålar stolthet och värme gör ju inte bilden sämre, det blir en bra dag idag!

Jag tyckte mycket om Jonathan Livingstone Seagull av författaren Richard Bach. Och jag ville göra en triptyk baserad på en ”fri mås”. En som liksom inte enbart vill flyga för att kunna fånga sin mat utan flyga för att det är så häftigt och utmanade att flyga. Bilderna blev mörkare än jag hade tänkt mig från början. Men på något sätt innehåller de inte bara mörker utan också ljus och hopp.

#visomgörinnehållet

Embottled 1

Embottled 2

Embottled 3

Söndagsmorgon. Och jag försöker andas in ledigheten som en som precis varit ute på djupt vatten och äntligen nått ytan – tar in händelser, ler inombords.

Le eller inte le, det är frågan

Sa grattis, glömde fråga vad han hette

Lotta

Marie

Roger

Table

Balkongen

Ebba

Maryam

”Älgatidig” start idag på Alléskolan i Hallsberg – i dagens läge hade man nog sagt ”svintidigt” men på min tid var alla kraftuttryck med ”älga” framför en klar markering att här händer det tunga grejor med mycket transpiration och vilja inblandat i vad som nu göras skall.

Efter min fight med en envis spindel vilken jag slängde ut genom fönstret på mitt hotellrum – inte mindre än 5 gånger, kunde jag somna tidigt igår som tur var.

Mina kollegor  heter Martin och Susanna – den sistnämnda ville köra porträtt idag därför har jag inte så många bilder på henne, plus att jag tyckte Martin såg ut lite som en frontfigur i nåt indieband från Emmabodafestivalen varför han fick bli mitt motiv för dagen så att säga 😉

Det var roligt men kallt i vinden och vi hade i alla fall uppehållsväder.

Martin Alvedal

Här nånstans var det översvämmning förra året

Susanna Hagman

Ingen alkohol på bilderna

Så skärper vi oss 1 min

#visomgörinnehållet

I morse åkte jag in till koordinaten i Oxelösund för att lämna in bilder till Sörmlands fotosalong som öppnar nu på lördag kl 11:00.

Sörmländsk fotosalong 2016

Just den här salongen är lite extra rolig för mig och ifall ni kan komma till elva-snåret på lördag så får ni veta varför.

#visomgörinnehållet

Vänner i solen

Den är min ”Rolls”

Vi öppnar kl 10

Svårt att sova efter en ganska lång period med gashandtaget i botten- sitter och scrollar igenom världen och vad den säger till mig. Kungen ryter till mot Chris och det sprids falska rykten om att Jack Black är död.

Frågor dyker upp inuti mig som – vad händer ifall jag kopplar ned och kopplar av de sociala vagnarna som någon hakat på mig? Vem blir jag då? finns jag kvar?

Jaga en uppkoppling

Bygg en katedral

För framtiden

Ha kul på jobbet

Jag har väntat på att det ska hända ett tag nu – tror att det startade någon gång kring 30 års åldern. Det var en sketch i Falwty Towers som drog igång hela denna min väntan. Jag tyckte att det var så otroligt dumt men mänskligt att personen i sketchen blev så arg och förtvivlat frustrerad och jag skrattade gott. Sen började jag undra lite inombords, när ska det hända mig?

Och nu har det hänt – jag letade febrilt och relativt länge – jag behövde dom nu jag håller ju för tusan på med att justera bilder.

Självfallet pratar jag om att leta efter glasögonen som sitter på huvudet. Det är bara att hacka i sig att nu har det hänt.

Det kvittras och pips i varenda buske nu verkar det som. Syrenerna doftar ikapp med alla möjliga växter som jag inte kan namnen på. Skatorna hoppar omkring på grusvägen med sina ungar. Det gäller att hänga med nu mitt i allt som händer känns det som.

Skatorna jagade precis in vår nyfikna honkatt – den andre, vår hankatt har ränt runt på bygden i flera veckor nu igen, och vi vet inte ifall han lever eller är död, men katter har ju nio liv så jag hoppas han lever gott någonstans och kikar in igen i höst som han brukar göra. Misse, mamman till våra katter ligger i soffan för tillfället, annars håller hon mest skinnet spänt genom täta besök till matskålen vilken är på lagom bekvämt avstånd för henne 🙂

Dagen till ära – begav vi oss ut på en längre promenad ut i våren. Nicole visade mig en ny fin runda och man kan verkligen känna hur det bokstavligen exploderar av liv precis överallt i markerna nu – det är fascinerande och förmodligen är det en åldersgrej det här med att man uppskattar blommor så mycket nu, funderar jag när vi går där längs stigarna.

Visst har jag tyckt att det varit fint att titta på förr, men det har liksom räckt med det.
Nuförtiden är det annorlunda, nu upplever jag det intensivare. Som om det liksom kryper in i ens celler – jaja, jag besväras av pollen som så många andra men ändå. Vi avrundade med ett premiärdopp i avlasjön så här mitt på en tisdag.

Det perfekta körsbärsträdet

Och det blev premiärdopp i avlasjön

Maskrosen utanför torpet