Har jag blivit inbjuden att prata lite om mitt liv som fotograf. En grannlaga uppgift så här ovanpå allt annat, vilket anslag ska jag välja, vilka bilder ska det bli? En till synes enkel uppgift kan bli nog så svår, men planen känns klar nu. Det ska bli hur kul som helt.

Hösten är på väg precis överallt i detta förunderliga land vi lever i och jag har 600 barn och ungdomar på näthinnan (skolfotosäsong) denna veckan, och kände ett starkt behov av att ta lite andra slags bilder. Bilder som ligger långt utanför de givna ramarna, bilder som vitaliserar mig inför de kommande veckorna. Dagar då klockan ringer vid 5 på morgonen och den entoniga gps rösten, vilken alltid ger mig en viss otrygghetskänsla på mina vägar mot målet för dagen ska ut ur systemet.

Jag gillar mitt gröten på bordet jobb, det gör jag, men för att inte tappa bort mig själv igen så krävs det andra bilder.
det fick bli lite bilder från Gnestas gröna marknad, där alternativen till allting visade upp sina finaste sidor. Där människor gick omkring i medeltidskläder. Där fanns en äppelkakstävling, där fanns barn som rappade till vad jag gissar pappans beats. Folk satt på gräset och njöt i solvärmen och mina tankar gick tillbaka till våren 1994 då Mönsterås bluesfestival gick av stapeln för första gången, och samma känsla infann sig, nu som då. Folk var goa, glada och positiva till livet helt enkelt. Jag tror att Gnesta har hittat något här.

Snusdosor o gamla kvitton, sladdar o usb stickor, travar med böcker samsas med en skiva av Stina Berge vilken jag började lyssna på för ett tag sedan nu och som jag verkligen vill lyssna klart på. Har ingen Cd spelare i bilen, bara en kassettbandspelare, för det är i bilen jag bor numera. Mina gamla band, vilka jag spelade in som 15-20 åring rullar återigen.

En väg är aldrig för lång för den som går sakta och utan att skynda sig; inga förmåner är för avlägsna för den som med tålamod bereder sig att vinna dem.

La Bruyére.

På min blogg för närvarande eftersom jag är mitt uppe i skolfotorusningen. Men det händer ju en del ute i den vida bildvärlden som är intressant  http://www.the-impossible-project.com/projects/exhibitions/8x10NYC

Jag håller också på att sammanställa ett material till en inbjudan som jag har fått där jag ska berätta om mina vägval här i livet. Mera information om det lägger jag upp inom kort..

Jag befinner mig längre upp i landet än jag någonsin varit tidigare på några fullspäckade spännande utbildningsdagar.
Jag möter också kollegor, ofta tar vi oss till Sams restuarang som ligger vackert belägen i hamnen här i Härnösand.Våra möten i samtalet både på vägen dit och på hemvägen känns otroligt viktiga just nu och tog några bilder helt utan en agenda, jag behövde det..

Rockringenprojektet fortsätter sakta men säkert. Min kusin Joakim var häruppe och ställde ut på årets plank som sagt och visade gatufotografi från min gamla hemstad och jag gillar hans enkla avskalade klassiska gatubilder med en egen stil.

Samtidigt passade jag på att få ytterliggare en yrkesgrupp representerad i mitt rockringscrusade.

Jahapp, så är man då vitaliserad upp över öronen vad det gäller gatufotografi och möten mellan fotografer av alla kalibrar. Vilken begivenhet ni som inte var där totalt missade. Jag har inte sett så många långa objektiv eller Leicakameror samlade på en och samma plats sedan jag bevistade Nybro fotomässa en gång i tiden då Hedenhös fortfarande bar blöja.

Skämt åsido så var det otroligt trevligt att få möta andra fotografer och nörda ordenligt!

Här kommer lite mera information om planket på Lördag!

http://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/straight-1699-gnesta-planket-2012-inbjudna.htm

På Lördag är det dags för fotoplanket i Gnesta och jag ska besöka det för första gången tillsammans med min kusin Joakim Johansson som också ställer ut några bilder.  Självklart ska det bli otroligt trevligt att snacka fotografi med alla likafullt som det ska bli att kolla in alla bilderna. En fotografins dag i lilla Gnesta kan bara bli hur bra som helst!

🙂

Carl den tolftes dödskula ligger på skrivbordet framför mig, alltså en slags souvenir från Varbergs fästning. Fick den av en god vän till Nicole. Tyngden i kulknappen är otäck och man kan enkelt fatta vilken skada den kan tillfoga. De här knapparna satt i karolinernas rockar och skulle fungera som nödammunition och direkt dyker frågan upp i mitt huvud om det var en svensk som sköt kungen eller inte? Man vet inte, och man vet heller inte vem som sköt Palme!

Nåväl nu var det ju inte det här som jag vill prata om utan minnen och dess ökande betydelse med stigande ålder. Jag och min älskade hustru begav oss nedåt landet härifrån räknat, jag ville helt enkelt visa henne där barn jag lekt och mina rötter en inte helt oviktig företeelse då man som vi valt att gifta oss med varandra för att på så vis inte enbart ha roligt med varandra utan också försöka oss på det ibland omöjliga uppdraget att förstå oss på varandra.

I mitt liv som i de flesta andras liv så finns det platser vilka sitter inpräntade i den innersta själen likt luftfickor i livets vakuum och dit jag återvänder då och då av en eller annan anledning.

Sådana resor kan vara väldigt roliga men också ganska påfrestande. Min morfar Kalle som precis hann träffa min dotter innan han dog betydde mycket för mig i mitt yrkesval. Efter att ha slitit som stenhuggarbarn i brotten kring Sturkö och Tjurkö och en sväng i flottan så började han ralla ut asfalt med skottkärra under byggandet av Blekinges vägar hos BPA och upptäckte  sent i livet sin konstnärliga ådra, och kanske var det därför han stöttade mig då jag valde kameran framför svetsen.

Vilka förändringar har inte skett i mitt liv varje gång som jag passerat genom just denna grind? Här har jag gått som 3 åring, 5-6 åring med cykeln som jag precis lärt mig att cykla på. Med en badhanduk i handen och en puckstång i den andra. Med mopeden och nyinköpt autosol för den dagliga dosen polering av krom. Med olika bilnycklar i näven. Och hur många gånger har jag inte passerat den i kroppkakekoma. Den sista gången som jag passerade den var sommaren 1993 med min dotter Maja i en sådan där barnstol som man får låna för nyfödda. Sedan gick allt så fort, mormor flyttade huset såldes. Den här resan gick jag igenom den igen, det kändes rätt märkligt faktiskt.

Nehepp! nu ska jag ut och sommarfnula de här sista veckorna av min semester!