En medlemsutbildning är avklarad på ABF i Eskilstuna.
Samling, kaffe, presentation av deltagare, genomgång av grundläggande ideologi, framväxt, maktanalys.
Det var mitt första besök de här historiska lokalerna men garanterat inte det sista.
Prata med varandra, skratta, vilja, ta in tankar, tillståndet, framtid, vad som måste göras nu.
Behöver nog knappast säga det, men det var en otroligt viktig helg. Tack till er alla.
”Måste pågå ständigt”Hittade ett klistermärke med den texten under mötet igår.
Det var några år sedan nu, men intrycken sitter kvar. En plats utanför Göteborg där man samlat in flyktingar som man ska utvisa tillbaks till en hårt drabbad plats i … Fortsätt läsa Där är ett budskap…
Jag såg henne en tidig morgon för inte så länge sedan – tror att det var i Stockholm men det kan vara någon-annanstans också.
En äldre kvinna som såg hur ”vanlig” ut som helst gick och tittade ned i papperskorg efter papperskorg. Hon tittade omkring sig lite snabbt innan hon stack ned handen och plockade upp fyndet som för att inte bli påkommen eller så skämdes hon. Jag sa till Nicole, såg du? – ja, svarade hon. Hon ser ju inte ut som en uteliggare fortsatte jag: -nä jag tror hon drygar ut pensionen, har hört att en del måste göra så för att klara sig.
Igår träffade jag en kvinnlig lärare. Hon hade jobbat som lärare i 40 år men ska nu gå i pension berättade hon. Jag svarade henne, vad roligt nu får du tid till att göra en massa roligt på heltid: -nja, svarade hon det blir nog till att dryga ut pensionen med att rota i papperskorgar efter flaskor men vi är för många om samma papperskorgar nu, fortsatte hon.
Klyftorna i Sverige har aldrig varit större och en liten klick äger allting i samhället och det var länge sedan det var en självklarhet att dela ut gracerna lite och att framför allt ge folk en dräglig pension vore kanske en fin tack ska du ha gest åtminstone. Men icke, det är bättre att nån backslick får förstöra en 50 000:- champagne framför en hungrig tv -kamera – bara för att han kan. Det är för mycket spottloskor i ansiktet nu tycker jag och livssilvret blir svartare i takt med att anden i flaskan flyger runt runt i ingenstans.
Sen vi började se några som sitter utanför våra butiker med en pappmugg framför sina fötter och som säger hej innan vi stressar in genom de automatiska dörrarna för att handla hem vår mat för dagen.
Vi känner alla till rabaldret som kom sedan men nu verkar allt ha normaliserat sig på något vis. Man har vant sig.
Jag undrar hur det känns att sitta där dag efter dag långt hemifrån sin familj för att be om allmosor och vara helt utlämnad till andras välvilja eller ovilja. Det enda man har är ikeapåsen man sitter på och så pappmuggen förstås. Ska den bli full idag, ska jag få ihop tillräckligt så att jag kan åka hem snart, jag vill inte vara här, jag vill inte vara med om det här.
En liten flicka kommer fram med en peng i handen som hon placerar i Tanzas pappmugg – de verkar bekanta med varandra och Tanza lyfter upp flicka och ger henne en puss på kinden – en stunds glädje, kanske tänker hon på sina barn hemma, att det är därför som hon sitter där utanför Stopp i Gnesta – hon vill ge sina barn lite glädje i livet liksom minimera skadan en uppväxt kan ge en som vuxen senare i livet.
Som jag ser det blir vårt samhälle otryggare vad det gäller back up planen för den enskilda individen. Nya lagstiftningar och för att folk har bluffat genom åren hårdnar villkoren för att få tillgång till den sociala fallskärmen om det skulle gå åt helvete – vi är inte så långt ifrån en pappmugg på marken som vi inbillar oss själva. När jag frågade Tanza ifall jag fick ta en bild på henne blev hon glad och gjorde tummen upp och hon är alltid glad de gånger jag stannar upp i min vardag och pratar med henne. När jag senare satte mig i bilen för att åka tänkte jag om jag hade orkat göra tummen upp eller att vara glad när jag sitter där på en plastpåse med någon filt i och en pappmugg framför mina fötter – tror inte det.
Har mjukstartat veckan med några jobb – får en dag ledigt i morgon så jag jobbade undan resten av dagen för att få helt fritt i morgon. Men jag vet … Fortsätt läsa Så här i början av augusti
Bilden är hur gammal som helst men känns ständigt aktuell de gånger jag hittar den under mina ”skrollfärder” i bildarkivet. Det intressanta förflyttar sig liksom. Först var det klockan, … Fortsätt läsa Och tiden. Den har sin gång.
Vad spelar egentligen ännu ett inlägg om den allmänna förvirring som tycks ha uppstått kring fascismens återkomst till Sveriges alla beslutande instanser? Eller att stöveltrampens spöklika ekon kommer allt närmare ur det brunsvarta dunklets glömda träsk.
Lever väl i tron att varje röst spelar en roll antar jag.
Röster ropar ur de bortträngda minnena, nej de skriker, uppmanar, vädjar, nej, snälla var inte lika dumma som vi en gång var vilka i desperation tillät samma mörka krafter att slingra sig in i vårt allra heligaste, det demokratiska rummet.
Många har dött i den ideologiska kampen för det samhälle vi har idag alltför många är det som spottar dem i ansiktet genom att strunta i att vara med och påverka i vårt ännu så länge demokratiska samhälle. Där är nyckeln fascisterna har hittat till dörren som nu står på vid glänt i hela Europa. Läs Henrik Arnstads artikel, läs och begrunda.
Fotograf Dan Crona 