Och tiden. Den har sin gång.

 

Bilden är hur gammal som helst men känns ständigt aktuell de gånger jag hittar den under mina ”skrollfärder” i bildarkivet.

Det intressanta förflyttar sig liksom. Först var det klockan, sen reflektionen i vattnet sen den nakna mannen med masken för ansiktet – vem är han, vad vill han?

Nu är det hästen upp på kullen som känns spännande och drar iväg med mina fantasier.

 

%d bloggare gillar detta: