För fjärde eller femte gången lyssnar jag på författaren, debattören, filosofen, chefredaktören – Göran Greider´s livsuppehållande bok ”Barndomsbrunnen” – jo, jag lyssnar på andra ljudböcker som rekommenderas här och där, men hans bok finns alltid i mitt virrvarviga undermedvetnas sug på texter och tankar vilka tar mig vidare på min nya resväg.

En del stycken handlar om cancern, där han går omkring i sina tankar. Filosofiska grubblerier kan man nästan kalla det. Men det är det ju inte riktigt ändå, det handlar om viljan att få leva så bra som man nu kan med den typen av diagnos. Han vill placera allt i sitt sammanhang, hans eget livs sammanhang och vägarna som har tagit honom hit där han är idag. Så det är inte undra på att jag vill lyssna på honom. För jag tar in allt han rör sig kring och känner igen mig till fullo.

Den vardagliga olika situationsglädjen jag känner under spontana möten med min kamera i handen, ja, min livskamrat som både under stunderna vi jobbar tillsammans som efteråt när jag kanske efter flera månader tittar på bilderna igen, vilka nu ligger i mitt bildarkiv och gungar i vad som en gång var en okänd del av vattnet. Man vadar liksom omkring i vattnet och vill hitta någonting som hjälper en med de olika situationerna i livet sitt.