Allt oftare börjar resan framåt med att man liksom kollar bakåt på det som har gjorts, jag trivs där under den processen.
Allt oftare börjar resan framåt med att man liksom kollar bakåt på det som har gjorts, jag trivs där under den processen.
Rastlösheten mellan medicineringarna infinner sig tätare, nästan förlamande som starkast. Jag vill inte längre och då ringer det på telefonen. – Hej, Dan det är Faria från sjukhuset, beteendevetaren, minns … Fortsätt läsa Sökandet…
Är du inte blind när du vaknar, har allt gått bra. Jag har blivit opererad av hypofystumörernas ninja precis som Björn Olsen kallar honom i sitt sommarprogram i P1 2020. … Fortsätt läsa Det som river och sliter när man gråter…
Vi började tidigt och dagarna blev långa för oss. Vi fick springa och hämta verktyg eller hämta nyslipade huggmejslar hos ”slipmäster” eller hålla lyktan gråkalla vinterkvällar – så var livet … Fortsätt läsa När man var en sju åtta år..
Är det så att det digitala håller oss borta från det verkliga – det som vi egentligen borde ta tag i ute i samhället. Är vi liksom styrda och de … Fortsätt läsa Resonans…
Jag kände på mig att jag hade lite bilder liggande – att jag liksom börjat projektet ”några dagar i Sverige” för en herrans massa år sedan och idag fick jag … Fortsätt läsa När det tar slut..
Minns ni när ni var små och lekte någonstans i er värld av händelser. Då när saker bara dök upp och var spännande? En nedförsbacke och nylagd asfalt – benen … Fortsätt läsa Är endast gud perfekt?
Det blåser kallt längs gatan utanför den gamla välkända samlingsplatsen Amazon i Flen. Vi gick ned hit efter att ha fikat en stund med en kompis till Ronny som är sierska.
–”Det finns en bild som väntar på mig” i Flen, ska vi åka dit och kolla frågade jag Ronny via min mobila enhet. Som tur är för mig verkade han också lite hungrig idag. (Har förresten snott den bevingade meningen ovan från Koudelka, ifall någon undrar)
Sagt och gjort, idag blev en dag för möten. Och på trappan utanför fiket där vi satt höll de på med musikvideo för Flens Världsorkester. Och i violgången städade några en rulltrappa i vad som en gång i tiden var tänkt att bli ett köpcenter.






Jag vet inte riktigt hur jag är funtad ibland. Minns så väl att jag när jag bokade in den här nyårsafton i Stockholm ansåg att nu ska vi ha det lyxigt.
Det blev Hilton och femrättersmeny i skaldjurens tecken men handen på hjärtat så var det roligast att stå uppe på slussen – hasta över till hornsgatspuckeln alldeles bredvid galleri kontrast och höra kyrkklockorna ringa in det nya året och bilarna på gatan utanför tuta och raketer smälla och lysa upp himlen ovanför den gamla staden. Sen strosa i gamla stan – att uppleva de små-stora intrycken på gatan var obetalbart.