Jag tror att de allra flesta av oss upplever det då och då eller känner närvaron av det och ställer oss frågan, vafan ska vi fylla det med – vad är viktigt här i livet egentligen?
En del veckor så tror jag i mitt inre att det är lugnt jag har koll på läget men som ett brev på posten – jag menar så som posten funkade förr i världen kommer tvivlet smygande. Speciellt en tidig morgon när de spelar ödesmättad klassisk musik på P2 och jag kör på en novembermörk småväg på väg ut på nått att göra för dagen.
P1 orkar man inte med mer än en kvart för det verkar som om idioterna fortfarande är kvar därute i världen idag också för att mobba själva grundfundamentet för all vett och sans.
Snart är det ”Black friday” hör man överallt vilket i mina öron låter som ett hån mot den andra delen av ”vettet” där vi borde konsumera fan så mycket mindre för att ens komma i närheten av att med någon som helst gnutta heder i kroppen kunna överlämna spillrorna av den här planeten till nästa generation. Det känns som om vi blir allt skickligare på att bita oss själva i svansen.
Nä, nu får jag försöka återvända till lite ljusare tänk – det finns ju faktiskt bra saker som händer också och rent historiskt sett så har ju alltid ljuset besegrat mörkret. Jag är inte mycket för statistik men den statistiken håller jag fast i med järnvilja och på den vägen är det. På det här sättet fyller jag mitt tomrum i alla fall om nu någon skulle undra.
Fotograf Dan Crona 