Jag drabbades av bildtorka redan för en vecka sedan men i morse var det för hemskt alltså: och jag måste göra någonting åt denna känslan annars går jag åt.
Tog med mig ”handlelappen” och drog till Flen, hade sett en bild där för några år sen som skulle passa bra in i Sverigeprojektet. Dock hade jag ingen tur, objektet hade byggts om och så var det med den saken – gick och handlade istället inför morgondagens trettondagsmiddag.
Ronny ringer – ska du komma till Gnesta och Gustavsvik o fika?
Brukade flourtanten komma på måndagsmorgnarna när man gick i småskolan eller? Det var bara att bege sig från Flen till Gnesta för lite fotofika. Och en bild kom till mig till sist denna dagen, som väl var.
”Nu tar vi ett kort på barnen i sommartid när vi dansar en stund på jorden”
För andra året firade vi nyår i Norrköping med ett besök på ljusfesten de har fixat till där. Arrangemanget är precis hur trevligt som helst med ljusinstallationer och över sextusen … Fortsätt läsa Flagnat nagellack och en ljusfest..
En gång för riktigt länge sedan minns jag en magisk jul och jag minns att jag den julen fick det största paketet under granen: en röd traktor i plast, en … Fortsätt läsa Gamla julars känsla
Behöver man egentligen sammanfatta allt man gör hela tiden, eller rättare sagt berätta för allt och alla?
Både ja, och nej skulle jag påstå rent spontant. På ett sätt bör man kanske inte vara så öppen med vad man tänker alltid men på ett annat sätt blir tankarna liksom ”tvättade” och mera rena och bra för miljön om man skriver eller säger det man har på hjärtat högt. Och att saker är bra för miljön är viktigt nu.
Det lackar mot den största högtiden vi har nu ”igen” får jag väl säga. (Tiden går så fort) Och BÅ (Bengt Åke) trummade ihop en fika på Viksängen igen. Nästan alla i gänget var där och vi klämde på kameror och allt det där andra ni vet nu vid det här laget så jag ska inte tjata mer om det.
— kan du testa att likna en apa på bilden en gång?!
Nu ska man alltså gå in i ”from som ett lamm läget” ett tag enligt traditionen och det vet man ju hur det blir på förhand. Tidningsrubrikerna kommer snart att braska på med det mesta inom eländes, elände och så blir det väl nån film man ska gå och kolla på.
På tal om from som ett lamm fick jag tag i den här bilden av BÅ under vårt samkväm
En nöjd och glad BÅ
Men också ett rätt bra porträtt av honom om jag får säga det själv.
Beng-Åke
Tomas kom med en hel drös handbundna fiskeflugor i näven vilka ska fiskas med till våren och jag tycker nog att jag fick till en bra bild av honom också.
Tomas
Annars såg det väl ut som vanligt kring bordet tycker jag.
Här händer det grejer.Och här också
Kjelles krycka och sen nån kamera nere till vänster 😉— Så här blev bilden!
Jaha, det var det. Nu blir det till att fortsätta borra med sådant som man inte har hunnit med – försöka lugna ned sig lite och ladda om batterierna. Ni får ha en god jul och ett gott nytt år så hörs vi.
Igår var det en överraskningarna dag för min del. Min fru bokade upp det här datumet för flera månader sedan med en enda mening – den 11-12 bokar du inte in något i din kalender. Tonfallet var av sådan art att det inte lämnades utrymme för minsta lilla invändning.
Så: dagen kom och jag visste inte ett dugg om vad som var i görningen. Det började med ett besök på operabaren och inmundigande av kammusslor.
Efter denna upplevelse promenerade vi över till nyöppnade Nationalmuseum och fann vägen till John Sargent´s fantastiska bilder högst upp i huset – vi fick också uppleva fräcka kulturtanter som försökte få bort oss från våra sittplatser i kafeterian, men det är en annan historia men jag tycker nog att ibland är folk som arslet.
John Sargent bemästrar porträttmåleri och inte bara det, landskap, gatufotoliknande måleri och krig. Hans bilder har samma känsla vad han än målade för någonting, helt otroligt skicklig. Han och Anders Zorn var världsledande i sitt konstnärskap i alla fall. Gå och se.
Sen bar det av till Wasahof och mera musslor: grädd och champagne-kokta, gott som fan, kan ni tro.
Det är nästan så att man skulle köpa sig en triss – fick till två bra bilder under en och samma dag. Vi håller på med ett resten av våra … Fortsätt läsa Två bra bilder på en dag
Det var dags att avsluta säsongen för skolfotograferingen och att träffa lite kollegor, lyssna på berättelser om det som har hänt oss under halvåret som gått – det blir gärna … Fortsätt läsa Vi försöker bromsa tiden lite
Alla ser vi olika saker – uppfattar olika saker, lever i olika verkligheter parallellt med varandra – samtidigt. Vi är också sociala varelser och behöver varandra för att känna oss … Fortsätt läsa Fragment av min tid..
För andra gången på kort tid åkte jag in till Kulturhuset i Stockholm för att titta på fotoutställningar, men först lite kaffe och en vegobulle på vete – kattens filial på centralen.
Den första utställningen som stod på agendan var ”Witnesses” och det är porträtt av överlevande från förintelsen. Porträtten alla tagna av fotografen Mikael Jansson är otroligt bra och anslagstonen i hantverket kunde inte vara mera precist och balanserar perfekt mellan imperfektion och klockrent snyggt hantverk och förstärker känslan av hantering med kärlek och värme från de avporträtterade, åtminstone är det så för mig.
Jag var i Auschwitz 1989 och känner samma sorg och drabbades av samma känsla av ofattbar ondska som jag gjorde den gången jag steg innanför den ökända fruktade skylten vilken hänger ovanför lägrets ingång.
Sen blev det Robert Doisneau för andra gången och det behövdes lite bilder från ett Paris efter kriget och framåt för att få en på rätt köl igen. Jag tycker om hans tysta icke krävande bilder som lämnar mycket åt fantasin och åt eftertanken.
Självklart blev det lite knäppande också – det var ju fars dag.
— Tänk om jag har blivit blind i själen, sa min kompis Ronny till mig under ett av våra nästan dagliga telefonsamtal. Jag skulle kolla en konstutställning men känd … Fortsätt läsa Blind i själen..
Fotograf Dan Crona 