Den yttre trädgårdens behov av omvårdnad hjälper också den inre trädgården att växa. Jag får nog avrunda med en grillning en sådan här dag.

Flower 1

Flower 2

Flower 3

Flower 4

Flower 5

Flower 6

Jag fotograferar mycket människor och tycker att det kan vara roligt med lite annat. Här är en blomstudie i färg och svart-vitt.

Det är märkligt det här med att gå – dels är det hälsosamt dels är det intressant att upptäcka hur landskapet man går i förändras. Någon har ställt ut en tom kyl och frys i väntan på en förmodad sista resa till skroten. Jag undrar hur mycket mat som placerats i det här skåpet under dess tid i bruk?

Kanske har dess dörrar glatt öppnats i samband med festliga ögonblick och kanske också sorgliga och under grå vardagsögonblick.

Visst är det lite som livet självt vilket vi fyller med minnen och ögonblick som alla har en tendens att försvinna bort allt för snabbt ibland. Tempo, öka, skynda vi har bråttom.

Samtidigt kan man bara vrida blicken ut över fälten här i Avla och i respekt beundra utsikten över det stillatigande.

Vi tycks liksom tro att vi är oöverträffliga och gamla Mc-donaldspåsar rullar omkring i diket någon med möda grävt ut för länge sedan.

Hittade en bild på en skogstjärn och en betongvägg.
Kan bli intressant tänkte jag.

Churchill sade vid något tillfälle ”när du går genom helvetet, fortsätt gå”
Han sade det till sina trupper under andra världskriget – till människor vilka upplevde fasor och umbäranden som jag inte ens i min vildaste fantasi kan föreställa mig och det är lika aktuellt idag, tyvärr..

Jag är fullständigt övertygad om att det finns en cirkel i allt det vi gör mot oss själva och andra. Jag ser på existensen lite som på stolpen på fältet vilken bär upp kablar för diverse kommunikation. Antingen väljer man att släppa fram allt negativt eller allt positivt. Jag har testat att släppa fram båda och lite blandat. Bäst för mig var det positiva flödet – det glada, levande och fullt möjliga.

The bluetooth device is now ready to pair…..

God måndagsmorgon. Det är snart dags att ta tag i livet och fortsätta producera pengar – ville bara lägga upp de här bilderna först.

För första gången så kunde jag åka och titta på ”Vårspiran” ett evenemang i Gnestalandet där konst och kultur, mat och annat trevligt i största allmänhet arbetar i symbios med böndernas kosläpp. Och det kunde väl knappast bli en bättre dag för det. Vädret var på ett alldeles strålande humör. Vi hann bara besöka Lagårn i Ullsta och Årby gård efter ett nödvändigt stopp på Sternersborgs glass och chocklad i Björnlunda – mina gäster skulle bege sig hemåt senare under dagen ”ack du rastlösa ungdom”

Det har varit ett par fina och intensiva dagar i alla fall. Allra sist sprang jag på Vincent på Vängsö flygplats som flugit hit från Helsinborg för att ta upp hugade våghalsar i luften på en som han uttryckte det ” upplevelseflygning med rollar och sådant. Det är nog bäst han passar på med det nu för om två år flyger han SAS plan istället.

Over and out!

Max och Erika

Sternersborgs var första anhalten

Sternersborg glass och choklad

Soligt och fint

Så här snygg kan jag vara

OOch vad håller du på med då?

En helt vanlig gris

Göran Lagerstedt var glad och nöjd

Vincent ”flygaren”

Idag kom min son på besök med flickvännen, dels för kolla på en ny bil i närheten men självklart också för att hälsa på sin gamla far. Men först av allt så rasade min gamla trotjänare V40:n helt och hållet på min väg in till Nyköpings busstation där jag skulle hämta det unga paret.

Det blev plötsligt allt på en gång, ringa bärgare, rodda med Nicole att komma till undsättning med andrabilen  – åka till Strängnäs med det unga paret och vara med om ett spännande bilinköp. Hem o lämna bil så att Nicole kan hämta Cameron som suttit på tåg från Norge. Sätta igång med grillning och lite trevlig middag för att till sist åka en sväng in till Mariefred.

Nu är det som det är och jag borde lära mig att varje intensiv säsong alltid börjar i kaos det blir dock enklare o enklare att hantera med stigande ålder.

Vackra Mariefred

Kapten Nöjd

Max & Erica

Gripsholms slott

Erica

Gripsholms slott

Här kan man vila

Många har klämdag i morgon – och nej det är inte internationella skoförsäljardagen av för små skor – utan helt enkelt dagen efter det att Kristus har flugit eller något sådant 😉

Nåväl jag kollade in skafferiet (bildarkivet) idag och började pilla lite på några bilder ifrån Mentonresan tidigare i våras och tycker att jag lyckats skruva till bilderna så att jag nog ska köra det manéret på resten av materialet.

Ha nu ett par bästa dagar gott folk – i morgon får jag fint besök både från Norge och Sydöstra delen av vårt konungarike!

Italien därborta i horisonten

Strandpromenaden

Strandhund

Här bor någon

Okänd utsikt

Jag vet inte hur många gånger som jag längtat efter den här dagen under alla mina promenader i kyla, regn och blåst. T-shirt och shorts dagen är här och om gud vill behöver jag inte kränga på byxorna igen förrän i Oktober.

”MENS AGITAT MOLEM – så står det på en minnesplakett över Hjalmar Branting.
I sanning det riktigta mottot över hans liv och verk. Vad var den svenska arbetarklassen i början av 80-talet? (1880)

Intet.

Svag och föraktad, undertryckt och efterbliven, ej blott politiskt- socialt rättslös men också levande i andlig träldom: när förtvivlan någon gång tvang den ut i strejk, så livade den sitt mod  med att sjunga psalmer och sända upp böner till Abrahams gud.

Vad var denna klass, när Hjalmar Branting efter en mer än fyrtioårig verksamhet som dess ledare lade sina ögon till ro?  Allt, det vore för mycket sagt, men på väg att bli det: stark och fruktad politiskt fullmyndig, andligt frigjord, beredande sig att taga samhällets faktiska ledning i sina händer.
Anden som kommit massorna att vakna och satt dem i rörelse, givit dem tro , vilja och kunskap, visat dem mål och medel i deras kamp för frihet och rätt, var Hjalmar Branting.

Naturligtvis vore det ohistoriskt och osocialistiskt att betrakta arbetarrörelsen eller socialdemokratin som resultatet av en enskild mans verksamhet, vore han än så stor.

Han var dess arkitekt.”

Så inleds den första boken i Hjalmar Brantings samlade tal och skrifter. Idag var det en vacker dag och jag rös till lite grand när de vecklade ut fanorna i förmiddags – liksom som om jag förnam lite av historierna kring hur dessa fanor vecklats ut genom tiden.

Det handlar fortfarande om vår frihet och om respekt för gamla och unga, oavsett var man kommer ifrån eller var man är född.

Jag gick alltid med förr

Flaggor åt alla

Vilka Plakat ska vi ta i år?

Någon berättade om Palme

Årets 1:a Maj talare i Gnesta, Sara Karlsson