Svårt att sova efter en ganska lång period med gashandtaget i botten- sitter och scrollar igenom världen och vad den säger till mig. Kungen ryter till mot Chris och det sprids falska rykten om att Jack Black är död.
Frågor dyker upp inuti mig som – vad händer ifall jag kopplar ned och kopplar av de sociala vagnarna som någon hakat på mig? Vem blir jag då? finns jag kvar?
Jag har väntat på att det ska hända ett tag nu – tror att det startade någon gång kring 30 års åldern. Det var en sketch i Falwty Towers som drog igång hela denna min väntan. Jag tyckte att det var så otroligt dumt men mänskligt att personen i sketchen blev så arg och förtvivlat frustrerad och jag skrattade gott. Sen började jag undra lite inombords, när ska det hända mig?
Och nu har det hänt – jag letade febrilt och relativt länge – jag behövde dom nu jag håller ju för tusan på med att justera bilder.
Självfallet pratar jag om att leta efter glasögonen som sitter på huvudet. Det är bara att hacka i sig att nu har det hänt.
Det kvittras och pips i varenda buske nu verkar det som. Syrenerna doftar ikapp med alla möjliga växter som jag inte kan namnen på. Skatorna hoppar omkring på grusvägen med sina ungar. Det gäller att hänga med nu mitt i allt som händer känns det som.
Skatorna jagade precis in vår nyfikna honkatt – den andre, vår hankatt har ränt runt på bygden i flera veckor nu igen, och vi vet inte ifall han lever eller är död, men katter har ju nio liv så jag hoppas han lever gott någonstans och kikar in igen i höst som han brukar göra. Misse, mamman till våra katter ligger i soffan för tillfället, annars håller hon mest skinnet spänt genom täta besök till matskålen vilken är på lagom bekvämt avstånd för henne 🙂
Dagen till ära – begav vi oss ut på en längre promenad ut i våren. Nicole visade mig en ny fin runda och man kan verkligen känna hur det bokstavligen exploderar av liv precis överallt i markerna nu – det är fascinerande och förmodligen är det en åldersgrej det här med att man uppskattar blommor så mycket nu, funderar jag när vi går där längs stigarna.
Visst har jag tyckt att det varit fint att titta på förr, men det har liksom räckt med det.
Nuförtiden är det annorlunda, nu upplever jag det intensivare. Som om det liksom kryper in i ens celler – jaja, jag besväras av pollen som så många andra men ändå. Vi avrundade med ett premiärdopp i avlasjön så här mitt på en tisdag.
Den yttre trädgårdens behov av omvårdnad hjälper också den inre trädgården att växa. Jag får nog avrunda med en grillning en sådan här dag.
Jag fotograferar mycket människor och tycker att det kan vara roligt med lite annat. Här är en blomstudie i färg och svart-vitt.
Det är märkligt det här med att gå – dels är det hälsosamt dels är det intressant att upptäcka hur landskapet man går i förändras. Någon har ställt ut en tom kyl och frys i väntan på en förmodad sista resa till skroten. Jag undrar hur mycket mat som placerats i det här skåpet under dess tid i bruk?
Kanske har dess dörrar glatt öppnats i samband med festliga ögonblick och kanske också sorgliga och under grå vardagsögonblick.
Visst är det lite som livet självt vilket vi fyller med minnen och ögonblick som alla har en tendens att försvinna bort allt för snabbt ibland. Tempo, öka, skynda vi har bråttom.
Samtidigt kan man bara vrida blicken ut över fälten här i Avla och i respekt beundra utsikten över det stillatigande.
Vi tycks liksom tro att vi är oöverträffliga och gamla Mc-donaldspåsar rullar omkring i diket någon med möda grävt ut för länge sedan.
Hittade en bild på en skogstjärn och en betongvägg.
Kan bli intressant tänkte jag.
Churchill sade vid något tillfälle ”när du går genom helvetet, fortsätt gå”
Han sade det till sina trupper under andra världskriget – till människor vilka upplevde fasor och umbäranden som jag inte ens i min vildaste fantasi kan föreställa mig och det är lika aktuellt idag, tyvärr..
Jag är fullständigt övertygad om att det finns en cirkel i allt det vi gör mot oss själva och andra. Jag ser på existensen lite som på stolpen på fältet vilken bär upp kablar för diverse kommunikation. Antingen väljer man att släppa fram allt negativt eller allt positivt. Jag har testat att släppa fram båda och lite blandat. Bäst för mig var det positiva flödet – det glada, levande och fullt möjliga.
The bluetooth device is now ready to pair…..
God måndagsmorgon. Det är snart dags att ta tag i livet och fortsätta producera pengar – ville bara lägga upp de här bilderna först.
För första gången så kunde jag åka och titta på ”Vårspiran” ett evenemang i Gnestalandet där konst och kultur, mat och annat trevligt i största allmänhet arbetar i symbios med böndernas kosläpp. Och det kunde väl knappast bli en bättre dag för det. Vädret var på ett alldeles strålande humör. Vi hann bara besöka Lagårn i Ullsta och Årby gård efter ett nödvändigt stopp på Sternersborgs glass och chocklad i Björnlunda – mina gäster skulle bege sig hemåt senare under dagen ”ack du rastlösa ungdom”
Det har varit ett par fina och intensiva dagar i alla fall. Allra sist sprang jag på Vincent på Vängsö flygplats som flugit hit från Helsinborg för att ta upp hugade våghalsar i luften på en som han uttryckte det ” upplevelseflygning med rollar och sådant. Det är nog bäst han passar på med det nu för om två år flyger han SAS plan istället.
Over and out!
Fotograf Dan Crona 