Jag befinner mig längre upp i landet än jag någonsin varit tidigare på några fullspäckade spännande utbildningsdagar.
Jag möter också kollegor, ofta tar vi oss till Sams restuarang som ligger vackert belägen i hamnen här i Härnösand.Våra möten i samtalet både på vägen dit och på hemvägen känns otroligt viktiga just nu och tog några bilder helt utan en agenda, jag behövde det..

Rockringenprojektet fortsätter sakta men säkert. Min kusin Joakim var häruppe och ställde ut på årets plank som sagt och visade gatufotografi från min gamla hemstad och jag gillar hans enkla avskalade klassiska gatubilder med en egen stil.

Samtidigt passade jag på att få ytterliggare en yrkesgrupp representerad i mitt rockringscrusade.

Jahapp, så är man då vitaliserad upp över öronen vad det gäller gatufotografi och möten mellan fotografer av alla kalibrar. Vilken begivenhet ni som inte var där totalt missade. Jag har inte sett så många långa objektiv eller Leicakameror samlade på en och samma plats sedan jag bevistade Nybro fotomässa en gång i tiden då Hedenhös fortfarande bar blöja.

Skämt åsido så var det otroligt trevligt att få möta andra fotografer och nörda ordenligt!

Här kommer lite mera information om planket på Lördag!

http://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/straight-1699-gnesta-planket-2012-inbjudna.htm

På Lördag är det dags för fotoplanket i Gnesta och jag ska besöka det för första gången tillsammans med min kusin Joakim Johansson som också ställer ut några bilder.  Självklart ska det bli otroligt trevligt att snacka fotografi med alla likafullt som det ska bli att kolla in alla bilderna. En fotografins dag i lilla Gnesta kan bara bli hur bra som helst!

🙂

Carl den tolftes dödskula ligger på skrivbordet framför mig, alltså en slags souvenir från Varbergs fästning. Fick den av en god vän till Nicole. Tyngden i kulknappen är otäck och man kan enkelt fatta vilken skada den kan tillfoga. De här knapparna satt i karolinernas rockar och skulle fungera som nödammunition och direkt dyker frågan upp i mitt huvud om det var en svensk som sköt kungen eller inte? Man vet inte, och man vet heller inte vem som sköt Palme!

Nåväl nu var det ju inte det här som jag vill prata om utan minnen och dess ökande betydelse med stigande ålder. Jag och min älskade hustru begav oss nedåt landet härifrån räknat, jag ville helt enkelt visa henne där barn jag lekt och mina rötter en inte helt oviktig företeelse då man som vi valt att gifta oss med varandra för att på så vis inte enbart ha roligt med varandra utan också försöka oss på det ibland omöjliga uppdraget att förstå oss på varandra.

I mitt liv som i de flesta andras liv så finns det platser vilka sitter inpräntade i den innersta själen likt luftfickor i livets vakuum och dit jag återvänder då och då av en eller annan anledning.

Sådana resor kan vara väldigt roliga men också ganska påfrestande. Min morfar Kalle som precis hann träffa min dotter innan han dog betydde mycket för mig i mitt yrkesval. Efter att ha slitit som stenhuggarbarn i brotten kring Sturkö och Tjurkö och en sväng i flottan så började han ralla ut asfalt med skottkärra under byggandet av Blekinges vägar hos BPA och upptäckte  sent i livet sin konstnärliga ådra, och kanske var det därför han stöttade mig då jag valde kameran framför svetsen.

Vilka förändringar har inte skett i mitt liv varje gång som jag passerat genom just denna grind? Här har jag gått som 3 åring, 5-6 åring med cykeln som jag precis lärt mig att cykla på. Med en badhanduk i handen och en puckstång i den andra. Med mopeden och nyinköpt autosol för den dagliga dosen polering av krom. Med olika bilnycklar i näven. Och hur många gånger har jag inte passerat den i kroppkakekoma. Den sista gången som jag passerade den var sommaren 1993 med min dotter Maja i en sådan där barnstol som man får låna för nyfödda. Sedan gick allt så fort, mormor flyttade huset såldes. Den här resan gick jag igenom den igen, det kändes rätt märkligt faktiskt.

Nehepp! nu ska jag ut och sommarfnula de här sista veckorna av min semester!

Så är den äntligen ute broschyren som är ett resultat av arbetet med Bilden av Gnesta och vi har i samarbete med den arbetsgruppen jobbat fram en produkt där NotableProductions alltså, Nicole och jag står för idé och produktion samt text och bild. Formgivaren är Maj Studio och vi känner oss så stolta. TRYCKT är TRYCKT!- Det doftar så himla gott. Gör så gott både i kropp och själ! I detta internetets tidevarv känns det dubbelt gott! Klicka på bilden nedan så kommer ni till sidan som presenterar projektet närmare och där ligger också lite bilder som undertecknad är upphovsman till 😉 Broschyren ska läggas upp i sin helhet både hos oss naturligtvis och på c/o Gnesta.

Bergslagen och Dalarna över midsommar var helt perfekt. Fick med mig en hel del bilder från firandet och här är ett par men jag ska lägga upp flera senare. Landar bara i Wänga över natten för i morgon bär det av mot Mönsterås för att plocka upp grabben och min bil sen vidare till Karlskrona och några dagar med sonen och dottern äntligen 🙂

Scannade in några gamla påsiktsbilder idag och drog mig till minnes att jag egentligen borde skaffa mig en bra negativscanner. Jag har tusentals neg i arkivet både färg och svart vita och jag ser framför mig en vinter där jag äntligen kan föra över mina bilder på digitalt, kan bli hur bra som helst ju!

Bilden på Sven Erik Zetterberg är från ett jobb åt tidningen Vi 1998 under Mönsterås Bluesfestival, bilden på gumman är från Polen 1989, som blev utställningen Svavel och Vodka tillsammans med HD fotografen Stefan Ed, de andra två bilderna är från Hultfredsfestivalen 1989.

Nu så ska jag upp till Bergslagen och sen Dalarna för att fira traditionell midsommar under flera dagar för första gången i mitt 47 åriga liv och det ska bli väldans trevligt, efter det bär det hemåt  för att arbeta ett par dagar, sedan så ska jag äntligen träffa barn och släkt ett tag, det var alltför länge sedan nu.

Glad midsommar på er!

Dan

Jag tittade ut genom mitt fönster idag och insåg att allt håller på att blomma över nu i naturen och jag kände att något ska jag väl i alla fall fotografera innan det tar slut. Eftersom jag gillar att göra det enkelt för mig så häktade jag bara dit min mellanring och tog en promenad. Inget märkvärdigt resultat alls men ett minne skapades och för mig kändes det viktigt att liksom unna mig den närvaro det krävs för att fotografera den här typen av bilder..

Häromdagen skulle jag upp till Sandviken för studentfotograferingar. Sjukt tidig avfärd, and here we go!
Framme i god tid, det visar sig att det finns en del att ta tag i för att det ska flyta på och väl klara med bänkar o stolar kommer regnet.

Plan B.

In i gympasalen rigga bakgrunder, blixtar o fixa o dona med allt sen är vi igång. Det är en ovanligt lång dag och till saken hör att under den senaste tiden så har det varit mycket jobb och stress, mest positiv stress iofs men ändå.

När det är dags att åka till Pensionatet har jag som GPS vägrare svårt att hitta, jag ringer till ägaren frågar efter vägen och får samtidigt veta att det inte finns möjlighet att äta där, så först blir det till att åka o handla. Sagt och gjort, väl klar och nu duktigt hungrig och trött sätter jag fart mot pensionatet som ligger i Backberga en bit utanför (ett supertrevligt mysigt ställe förresten) Jag har nu glömt vart det ligger igen och ringer ägaren två gånger till innan jag till slut är framme. Jag ställer bilen utanför entrén och ska bara lasta av, tar kameraryggan, väskan, Ica kassen med mat och ska checka in. Det luktar grillad kyckling ur min kasse och nu är jag så hungrig så jag skakar. Letar efter receptionen, slås av att det är så långa korridorer och i slutet av den ena ser jag en gammal man i en rullstol, och sedan kommer en dam med rullator. Jag har hittat byns äldreboende, jag kilar ut och börjar skratta när jag slänger in grejorna i skuffen på bilen, åker därifrån och ringer ägaren som nu svarar med — ja Dan, med en varm trevlig ton, ja– tjänare Micke, har jag långt kvar tro?  :-))