Jo: så var det där med att ha kontakt med sitt inre så här mitt i allting, det är fasen inte lätt ibland alltså. Enklast vore det att ”black fridaya” sig ut ur hela skiten – bränna sina surt förvärvade slantar på en ny parfym eller tv eller what not. Bara jag slipper se den jag är och har blivit och vilken typ av relation som jag väljer att ha till min omvärld.
Jag tror att de allra flesta av oss upplever det då och då eller känner närvaron av det och ställer oss frågan, vafan ska vi fylla det med – vad är viktigt här i livet egentligen?
En del veckor så tror jag i mitt inre att det är lugnt jag har koll på läget men som ett brev på posten – jag menar så som posten funkade förr i världen kommer tvivlet smygande. Speciellt en tidig morgon när de spelar ödesmättad klassisk musik på P2 och jag kör på en novembermörk småväg på väg ut på nått att göra för dagen.
P1 orkar man inte med mer än en kvart för det verkar som om idioterna fortfarande är kvar därute i världen idag också för att mobba själva grundfundamentet för all vett och sans.
Snart är det ”Black friday” hör man överallt vilket i mina öron låter som ett hån mot den andra delen av ”vettet” där vi borde konsumera fan så mycket mindre för att ens komma i närheten av att med någon som helst gnutta heder i kroppen kunna överlämna spillrorna av den här planeten till nästa generation. Det känns som om vi blir allt skickligare på att bita oss själva i svansen.
Nä, nu får jag försöka återvända till lite ljusare tänk – det finns ju faktiskt bra saker som händer också och rent historiskt sett så har ju alltid ljuset besegrat mörkret. Jag är inte mycket för statistik men den statistiken håller jag fast i med järnvilja och på den vägen är det. På det här sättet fyller jag mitt tomrum i alla fall om nu någon skulle undra.
Har för mig att det fanns något förr som hette veckans pausfågel som liksom mitt i det för fullt snurrande livet fick uppta några minuter på radion och drilla loss … Fortsätt läsa Veckans pausfågel..
Så såg jag först mina barn och det livet vi en gång levde när vi var lyckliga på ett annat sätt än idag- allt var liksom lite som en oskyldig … Fortsätt läsa Och när jag vände mig om..
Orden ringer fortfarande i öronen så här dagen efter att Gerillabildsgruppen hängde upp tvättlinan mellan två lyktstolpar och fäste våra omsorgsfullt framtagna svartvita bilder med klädnypor till allmän beskådan i … Fortsätt läsa Det ni gör här är jätteviktigt..
Gotland bara är. Jag käkade med en kompis på en pizzeria som heter Sunes Elefant och det är normalt att den heter så helt enkelt för den ligger på Gotland. … Fortsätt läsa Lite så är det..
Ju äldre jag blir ju svårare har jag att klara av det oförsonliga – det oempatiska och den intolerans som eskalerar omkring mig. Händelser kopplade till total respektlöshet mot allt … Fortsätt läsa Jag vet ju om det så väl..
Förr i världen när vi var mer livegna än vad vi är idag – när bonden eller brukspatron man jobbade för släppt sitt grepp för en stund var det dags … Fortsätt läsa Alltid vecka 29…