Kategori: Dan Crona
Gnesta, Uppsala – Sturkö
Ja, livet kan vara lite märkligt för en man som går omkring i en slags dimma. Idag tog jag färdtjänsten in till byn för att fylla på mitt medicinförråd, en … Fortsätt läsa Gnesta, Uppsala – Sturkö
Den unge trummisen…
Vi träffades på en gata för en rätt många år sedan nu. Lite nervöst frågade jag om jag fick ta en bild. För min personliga del var detta en milstolpe … Fortsätt läsa Den unge trummisen…
Tankar för dagen..
I går så var jag iväg på en fyra timmars rehab resa till Nyköping och det var rätt roligt att märka att minnet håller på att komma tillbaka – inte helt, men på väg.
När jag sitter o väntar vid entrén kommer en personal fram och frågar om jag minns henne – hm, jo, det gör jag berättade jag för henne. Hon tyckte att jag såg mycket piggare ut i alla fall och det kändes hoppingivande..
Äntligen kom mitt fisheye i alla fall och det kommer nog att bli en del intressanta bilder tagna med det framöver…
Hur länge funkar ens liv egentligen?
Det är andra gången nu som de går in i mitt huvud för att rädda min syn. Mitt vänstra öga funkar inte alls inte mera än reflektioner men de lyckades … Fortsätt läsa Hur länge funkar ens liv egentligen?
Det som river och sliter när man gråter…
Är du inte blind när du vaknar, har allt gått bra. Jag har blivit opererad av hypofystumörernas ninja precis som Björn Olsen kallar honom i sitt sommarprogram i P1 2020. … Fortsätt läsa Det som river och sliter när man gråter…
Utbildning som en lyxvara
För en småföretagare är en tio dagars utbildning en ren och skär lyx. Under tio dagar har jag skaffat mig en inblick i webbredaktörsyrket och när en viss förhoppning att få en chans att fylla ut min tid med den typen av jobb.
Vi plöjde i ett högt tempo igenom: Grundläggande webbjournalistik, kommunikation i sociala medier, webbteknik, sökmotoroptimering, bildkommunikation, bildbehandling och faktiskt nästan roligast av allt, produktion,av rörlig bild. – Jag är förvånad faktiskt, stillbilden har alltid känts rätt även om jag som så många andra verkligen älskar filmspråket.
Fel
Detta videoklipp finns inte
Jag är ärligt talat glad över den här nya insikten om den digitala kamerans fantastiska egenskaper utöver stillbildsfunktionen så klart.
Nu har jag givit mig själv fram till jul att utvecklas inom filmberättandet och alla de tillhörande verktygen, då ska jag lägga upp min första dokumentärberättelse nämligen.
Wish me luck 🙂
Och tiden. Den har sin gång.
Bilden är hur gammal som helst men känns ständigt aktuell de gånger jag hittar den under mina ”skrollfärder” i bildarkivet. Det intressanta förflyttar sig liksom. Först var det klockan, … Fortsätt läsa Och tiden. Den har sin gång.
En vanlig småputtrig söndag
Den här jäkla sommartidsgrejen har gjort mig lite upp o nervänd tror jag. Ringer o ”terrar” folk halv nio på väg o tanka bilen. Tänker liksom inte på att en del är inte uppe så tidigt som jag alla dagar. Nåja. En bytt lampa och lite påfylld bensin senare beger jag mig ut på min söndagspromenad. Det finns ett ställe jag passerar och måste passera där det står en gapig tax. Den börjar gapa när jag är 250 meter bort och fortsätter hela vägen tills jag inte hör den längre.
Och nej, jag skulle aldrig kasta en sten på en hund, (bazookas ska funka bättre)
Roffe och Sammy
Ibland möter jag Roffe ute med hunden Sammy. Emellanåt byter vi ett par ord där jag får lära mig om bygden i lagom stora proportioner och jag inbillar mig att om några är jag fullt utbildad.
Det finns få saker som tråkar ut mig mera än folk som pratar om vem som bodde i vilket hus under vilket årtioende och hur det var byggt eller vilken färg det hade från början. Det är roligare att höra Roffe berätta om motionsloppen de hade här under den perioden bygemenskapen fanns, och att det fanns luffare vilka strövade runt här när han var barn eller som när de cyklade ikapp med den ambulerande knivsliparen som dök upp på sin moped en gång i tiden.
Några ärenden på byn…
X-faktorer
Begav mig in till byn (Gnesta) nu på morgonen för att slänga lite sopor, handla och träffa Erik Rören (verksamhetsledare på Art-Lab) som skulle visa mig tillrätta med projektorn och tekniken inför kursstarten i morgon. Jag ser fram emot kursen mycket på grund av att alla förberedelser den kräver får mig att komma ihåg varför jag stannat i yrket i 25 år. Såna ”reminders” är faktiskt bra ibland.
Lokalerna är perfekta och mycket inspirerande och min X-30 liksom hoppade där den låg i jackfickan och jag ville börja fotografera på en gång. Men lugn o fin, först kolla tekniken inför i morgon.
Jag är otroligt tacksam över att få vara i lokalerna och det känns som att gå in i ett andligt ”mode” bara genom att kliva innanför dörren.
Efter detta sköna möte – tillbaka till vardagen och slänga sopor och handla fredagsmiddagen. Utanför Stop sitter ”Tanca” (Constacia). Hon sitter där varje dag i stort sett från tidig morgon till sen kväll. Jag har passerat henne många gånger och funderat på hur jag ska närma mig henne för att ta en bild och börja min berättelse om henne. Det som man ser men inte pratar så mycket om. Vi möter de här människorna som föddes och lever under helt andra villkor i vardagen. Ibland ger vi dem nån tjuga eller två – köper en sked eller två.
Jag tänker att det fanns föräldrar som tog henne till världen, som döpte henne en gång och jag hoppas att hon lekte och var lycklig som barn. Hon verkade glad när jag pratade med henne där hon satt på sin Ikeakasse. Det lilla vi nu förstod varandra. Jag gav henne mitt visitkort och pekade på webbadressen och försökte förklara att hon kan gå in och titta på mina bilder av henne där. För mig är hon välkommen att försöka skrapa ihop några slantar på det sätt hon finner bäst. Livet är inte enkelt och att leva ur hand i mun är fasen inte roligt vad folk än inbillar sig.
Fotograf Dan Crona 