Vi såg den sista skörden på SVT igår där man berättade att jorden är utarmad, utsugen och tömd på mikrorganismer vilka i sin tur ger bra och näringsrikt innehåll i det som odlas i denna jord. Allt i vinstintresse för någon eller några.
Istället för att förvalta jorden åt våra efterkommande generationer har den misshandlats så pass mycket att moroten du äter knappt innehåller hälften av den näring den skulle kunnat innehålla om vi brukat marken väl och långsiktigt.
#visomgörinnehållet
Jag tror inte att jag behöver ta upp så mycket om hur omvärlden ser ut. Det är tal om fotbojor och religiösa organisationer får sina tillgångar beslagtagna och förbjudes. Homosexuella förföljs torteras och dödas. Fikapauserna på arbetsplatserna förvandlas från en stunds andrum till en plats där få längre orkar vistas på grund av man nu öppen visar sina rasistiska funderingar. Fattigpensionärerna ökar dramatiskt – ja, jag kan hålla på en hel dag. Var hittar man besinningsknappen på den här mackapären? – trodde ett tag jag läst bruksanvisningen noga.
Häromdagen kom några barn förbi de ville ha påskgodis. Jag hade inget men de fick en femtiolapp och jag fick ett fint påskkort.
Tänk vad skönt det är ändå att barn fortfarande går omkring och önskar glad påsk. På senare år blir jag lite vemodig när något barn vill sälja majblommor och asfalten luktar majvärme och det börjar dofta gott från blommorna och träden.
Enkla banala ting men för mig väldigt värdefulla eftersom de påminner om det som är fint och vackert i världen. 
Gustav Frödings klockrena dikt får avsluta mina tankar den här dagen.
Havet välte, stormen ven,
vågorna rullade asklikt grå.
”En man är vräkt över bord, kapten!”
Jaså.
”Ännu kan ni rädda hans liv, kapten!”
Havet välte, stormen ven.
”Ännu kan en lina den arme nå!”
Jaså.
Vågorna rullade asklikt grå.
”Nu sjönk han, nu syns han ej mer, kapten!”
Jaså.
Havet välte, stormen ven.
60 miljoner människor är på flykt i världen, eller var 122:a människa. FN uppskattar att 50 miljoner av dessa är flyktingar från krig i Mellanöstern och Afrika. De tre största … Fortsätt läsa Das Unheimliche
Streteredsvägen Migrationscenter, förvar. En gripen demonstrant direkt, två biffiga poliser trycker ned den 15 åriga pojken i gräset utanför piketbussen.. Väntande människor – alla lugna sitter på gräset i Kållered. … Fortsätt läsa Sveket
Göran Greider skrev i något poem jag läste för riktigt länge sedan ”och jag minns de dagar som jag lindade stubintråd runt en gammal cykels ekrar” eller något sådant – … Fortsätt läsa ”Gäss te dig” – yesterday
Vänder samhället de unga ryggen?
Det är enkelt att avfärda saker – kanske speciellt om man själv har haft turen att klara sig undan. Man har varit frisk – alltid haft arbete och allt det … Fortsätt läsa Hur ser planen ut?
Hur tar man ett besked om att det nya landet drar undan mattan under fötterna? Hon tittar på mig och ler liksom visar liv mitt i allt det svarta – sorgliga. Det kändes stort att få vara med henne där.
Sen hittade jag några gamla bilder den ena på en konstnär jag skrev om i Kalmar Läns Tidning och den andra tror jag är från ett fotokurs jag höll i en gång i tiden.
Ha det bra.
#visomgörinnehållet
#jagärhär
För ungefär ett år sedan firades att flyktingarna på Solbacka migrationscenter överlevt resan hit till Sverige.
De byggde en flagga av tacksamhet och lättnad över att inte längre riskera dö av förtryck i hemlandet eller att riskera drunkna i samma medelhav som vi firar våra semestrar . En svensk flagga vilken då stod för hopp och framtidstro – vi kunde döva oss i landet Sverige med att vi åtminstone gjort något för att lindra helvetet för ett fåtal.
Tre väskor får man ta med sig ut i ingenting. Ingen vet var de ska hamna – besked kommer berättar budbäraren.
Är det verkligen humant att man först låter folk rota sig på en ort där man hjälpt till på bästa vis med att integrera och engagera våra nya medborgare och sen återigen rycker upp dom med rötterna utan hänsyn till vare sig barn eller vuxna.
Sveriges förnämsta konstsamling köptes upp av den svenska staten 1924 under ledning av den svenska socialdemokratiska regeringen och i spetsen för densamma stod Hjalmar Branting. ”Folkets konst, ett viktigt arv åt de som komma efter oss” Den som läst sin Hjalmar Branting minns hans devis ”Mens Agitat Molem” (Anden höjer massan) och jag ryser under mitt besök på Thielska Galleriet denna kalla Februarikväll när jag och min hustru bestämt oss för att ta oss en ordentlig ”kulturboost” .
Innan vi tog oss ut på Djurgården gick vi omkring på Sveavägen med riktning mot en läcker pizzarestaurang, vi passerade platsen där Palme blev mördad. En platta i asfalten, tunnelseende fotgängare passerar förstrött förbi – ett livsverk. Hur många tänker på honom idag undrar jag?
Väl på Thielska kastas jag tillbaka i tiden och får uppleva – ta in och förundras över dessa sedan länge bortgångna mästares hantverksskicklighet. Ta skulpturen av den italienska bondetypen (David Engström, 1903) till exempel.
Skulpturen drabbar mig och berättar historien om bondens förmodligen stundtals kärva liv, hopp och umbäranden. Fantasin drar igång och jag åker tillbaka i tiden, kan känna dofterna, se landskapen- höra rösterna. Hjalmar Söderberg observerar min upplevelse där han hänger på sin vägg – fantastiskt.
Ernest Thiel var en stor beundrare av Nietzche och fick an avgjutning av hans dödsmask av Nietzches syster strax efter filosofens död. Dock hann Ernest Thiel aldrig träffa honom personligen men jag kan tänka mig hur stort det måste känts i alla fall, det näst bästa liksom och någonting att hedra vilket Ernest gjorde genom att placera masken uppe i sitt magnifika tornrum.
Galleriet är en plats att besöka om och om igen, så kommer det att bli för min del i alla fall. Vilhelm Hammershöi´s målning ” 5 porträtt” Där fem mörkklädda män sitter vid ett bord är utmanande och spännande. Vid en första anblick avfärdade jag målningen och gick vidare. Men någonting drog mig tillbaka och liksom gav sig inte. Jag blev tvungen att läsa på om målningen och till sist trillade polletten ned så att säga.
Slutligen har vi ett ganska provocerande porträtt av Ernest Thiel själv – målad av Edvard Munch och det är inte speciellt svårt att förstå stämningen i rummet när den här målningen skulle skapas – själv blir jag provocerad av karln, hur reagerar du?
Men Ernest var Edvard Munch´s främste mecenat i Sverige och köpte många verk av konstnären. En våning upp i galleriet hittar du helt otroliga litografier av Munch. Men som sagt hit ska jag igen det finns verk av Bruno Liljefors, Ernst Josephson, Edvard Munch, Eugène Jansson, Carl Larsson, August Strindberg och Anders Zorn. Även verk av Paul Gauguin och Henri Toulouse-Lautrec ingår i samlingen.
Och nu över till någonting helt annat
Musikalen Bullets over Broadway går som bäst för fulla hus på Göta Lejon och jag undrar om jag någonsin blivit så uppslukad av någonting uppspelat på en scen förut. 3 timmar flög iväg så som 3 timmar kan flyga när man är totalt hänryckt och fascinerad av vad man ser och upplever. Sist detta hände var när jag för första gången kopierade mina bilder i mitt mörklagda kök en gång under Hedenhös. Gå och se!
Man fick inte fotografera under föreställningen så de enda bilderna som jag har är under applådakten.
Har besök av dottern och Glenn – det är precis hur trevligt som helst. Vi bestämde oss för att fira på SkottvångsGrufva och den här lördagskvällen var det Meja som stod på scenen. Är väl ingen proffstyckare direkt men hennes röst är fantastisk för att inte tala om gitarristen Johan som var ett helt band i sig själv liksom. Eller som Meja sa vid ett tillfälle – i det här partiet ska det vara feta trummor hör ni dom? Jajjemän! det hördes. Fast där var inga i fysiskt mening inte var där heller nån basist
Men vi var där, Nicole, HC, jag och Maja och Glenn – som tur var. På tal om det här med att skapa minnen tillsammans. Det är utlämnande, skört, intensivt och krävande men belönande i slutändan. Ungefär som när man uppdaterar windows, stäng av autoupdate utan uppdatera manuellt istället – det blir liksom enklare på det viset.
Fotograf Dan Crona 