Såg något fejkat inlägg på FB där en rysk nyhetsuppläsare garvade åt en bild av Kenneth Ekeroth. Följde länken och hamnade på youtube  och någon slags huvudsida för liknande inlägg. Snart dök det upp ett hyllningsklipp till Kenneth och rubriken var Kenneth ger svar på tal och faller med fanan högt typ.

Jag hörde i ett ganska intressant program i  P-1 om människan homo sapiens utveckling kontra neanderthalarnas mystiska försvinnande och berättaren i programmet menade att neanderthalarna aldrig försvann – de blandades upp med oss. Den tanken fascinerar mig.

Have a good one.

I mitt Facebookflöde strömmade det förbi en bild på Trump när han dansar med vad jag antar vara Saudiska oljemagnater. Jag vet inte syftet med bilden mera än att jag fastnade för mannens kroppsspråk under själva dansen eller vad man nu ska kalla det. Han såg lite bortkommen ut på något vis – lite som ett barn på ett saftkalas som inte känner sig hundraprocentigt välkommet eftersom barnet tidigare under veckan slagit sin lekkamrat med en pinne i huvudet vilket i sin tur lett till att hens mamma och pappa pratat med den utsattes mamma och pappa men att allt nu har ordnat sig – för stunden i alla fall.

Hur som helst.

Det har varit gräsklippning idag med handjagare – en grej jag tog upp förra året och som är ytterst tillfredsställande. Dels ljudmässigt, dels fysiskt, man blir lagom svettig och får lite motion – ja ni vet allt det där som gör att man kan unna sig lite soffläge sen på kvällskvisten utan att skämmas. Kom på att jag alltid har gillat att fixa hemomkring – speciellt när det är lagom varmt i luften. De dagarna blir det tyst i huvudet. Världspolitiken och allt som händer här i hemlandet hålls på armslängds avstånd och kommer inte in. Utrymme skapas.

Min granne Augot kom hem och såg fräsig ut med sina solglasögon – frågade ifall jag fick ta ett par bilder, det gick bra.

Trevlig helg på er.

En vän till familjen kom på besök  – det är alltid lika roligt.

Efter några dagar kom också en annan gammal bekant på besök nämligen Harry Martinsson.

Jag vet inte vad det är egentligen det här med månaden maj och Harry Martinsson men han har en tendens att pocka på min uppmärksamhet då i alla fall.

Hans dikt ”när jorden skrattade” är ständigt närvarande.

”Från stad till stad, på krokiga smala avvägar
går vagantens sökarstig. Med örat lyssnande till
människohoppet.

Då hör han en dag en småbarnskola skratta till
mellan träden i en liten rast på femton minuter.
Allt vad en köping äger av uppriktighet och naivism
skrattar i denna kvart.

Och hela kvarten sitter vaganten med benen i ett dike
och dricker detta skratt till sitt beska bröd.
Och lindarna skaka blom i sommarstormen,
och tvätta ymnigt hans tvivelsjuka själ.”